Nej, Blåvitts problem är att det går för bra. Jo, ni läste rätt. För bra. Truppen måste breddas. Nu.
Jag köper resonemanget om att värvningar endast ska göras om spelare tillhör framtiden. En betydande del av truppen kommer 2019 helt enligt stadgarna från egna led – och tillhör därmed per automatik framtiden. Det är bra. Fortsätt så. Men det finns en hake.
I veckan kunde vi rapportera om att Poya Asbaghi endast hade 16 uttagningsbara utespelare att tillgå just nu. Flera av dem tillhör kategorin utvecklingsbara, orutinerade, någon väntar fortfarande på allsvensk debut.
Efter poängen mot Örebro SK är IFK Göteborg sju poäng från serieledning och sex poäng från en tredjeplats som innebär kval till Europa League.
Det är bättre än väntat.
Och tillräckligt bra för att IFK-ledningen måste ställa sig frågan om klubben ska ”gå för det”, ett år som annars mest har handlat om framtiden: 2020, 2021 och 2022. Det är för den det byggs, det är dit det siktas och det är om den det talas.
En utmaning som heter duga
Min teori är att man ska vårda ett tabelläge – och kanske tänka om.
Det är sju dagar kvar av det nuvarande övergångsfönstret, IFK har suttit still i båten och i alla fall inte agerat.
Problemet är inte kvaliteten på spelarna i truppen – den är god – utan att varningar och skador tillhör spelet.
Mot Falkenberg på måndag är Nzuzi Toko (vänsterback mot Örebro), Kristopher Da Graca (mittback) och André Calisir (mittback) avstängda efter tre gula kort vardera.
Till den matchen är Victor Wernersson tillbaka, men Lasse Vibe och Patrik Karlsson Lagemyr fortfarande skadade.
Breda trupper klarar av att hantera sådant.
För IFK Göteborg blir det en utmaning som heter duga.
Sannolikt flyttas August Erlingmark ned ett steg och Rasmus Wikström får göra allsvensk debut från start, kanske Emil Holm.
Robin Söder – i viktigaste laget
Det kommer även krävas akademispelare om IFK ska ha full bänk.
Jag tycker att det är fel väg att utnyttja det fina tabelläget.
Kennet Andersson och Pontus Farnerud bör i alla fall se till att Blåvitt har full trupp när fönstret stänger 13 augusti.
Slutresultatet (2-2) mot Örebro var rättvist, men snöpligt. Kvitteringen kom i sista tilläggsminuten igen. Precis som mot Falkenberg.
Robin Söder bevisade på nytt sin kvalitet och stora betydelse för IFK Göteborg just nu. Två nya mål, sex mål totalt (bäst i laget) och sista foten på lagets fyra senaste målen. Samspelet med Sargon Abraham lovar gott.
Plus:
Sargon Abrahams förarbete till Robin Söders 1-0-mål. Tre trixningar och fin passning. Dessutom bör Örebrobördige August Erlingmarks crossboll lyftas fram. Ett vackert fotbollsmål.
Minus:
Det måste gå att spika igen. Fyra tappade poäng på tilläggstid kan visa sig bli dyrbart. Samtidigt har IFK nu sju raka matcher utan förlust på bortaplan.
