Jag vet inte hur det har sett ut i hemma i er julbubbla, men i min har det varit lugnt, skönt och ledigt. Egentligen bara två händelser som gått genom bruset. Fått pulsen att slå snabbare.
Det ena slog ner som en handgranat, det andra som ett knallskott. Två rejäla smällar, om än med väsensskild sprängkraft.
Nyheten att Christopher Nolan gör storfilm av Homeros litteraturfundament ”Odysséen” fick mig att flyga upp ur fåtöljen så att köttbullar och skumtomtar yrde. Den största resan någonsin, i mästerregissörens händer? Episkt i ordets rätta bemärkelse.
Knappt hade jag landat igen förrän jag ställde mig spikrakt upp: BK Häckens evighetslånga tränarjakt var plötsligt till ända, och det med en knorr som onekligen piggar upp: Jens Gustafsson är tillbaka i allsvenskan efter ett antal år i exil.
Kanske inte riktigt på samma nivå som när Odysseus återvände hem efter det trojanska kriget, men Jens Gustafsson returns är ändå en titel som har något.
Jens Gustafsson returns
Framför allt nådde BK Häckens kvartalslånga tränarjakt till sist ett avslut. När det gäller ryktena som föregick bekräftelsen har det ena varit märkligare än det andra:
* Mak Lind? Om något borde han snarare sitta löst som tränare för BK Häcken FF, damlaget som inte vunnit en enda titel sedan Lind tog över trots seriens högsta budget senaste åren.
* Poya Asbaghi? Den förre Blåvitt-tränaren skulle säkert kunna snickesnacka upp fotbollschefen Martin Ericsson i brygga, medan jag har svårare att se klubbchefen Marcus Jodin och ordföranden Anders Billström låta det gå hela vägen till avslut.
* Per-Mathias Högmo? Guldmakaren vore förstås en dröm för vilket allsvenskt lag som helst, men det hade också varit konstigt att göra comeback i samma klubb bara ett år efter han lämnade. Det finns inget svårare än att upprepa en succé.
I stället blir det alltså Jens Gustafsson, skåningen som var aktuell redan när Andreas Alm fick gå för 3,5 år sedan. Då, sommaren 2021, stod Gustafsson på toppen av sin karriär. Han hade haft ett par framgångsrika år i IFK Norrköping och dragit vidare till Hajduk Split. Men i stället tog Gustafssons tränarresa en oväntad vändning. Så oväntad att jag själv skrev en krönika om att jag var genuint orolig för honom och hans vägval.
Vad tycker Jens om Saudiarabien?
Gustafsson tackade ja till det svenska U21-landslaget som han övergav efter en match (!) och hamnade i stället i polska Pogoń Szczecin. Därifrån gick resan vidare till saudiska ligajumbon Al Fateh SC. Gustafsson tillbringade knappt fyra månader under oklara former i Saudiarabien. Just det är – just nu – det mest intressanta med Jens Gustafsson: Hur resonerade han kring att ta emot pengar i ett land vars regim negligerar mänskliga rättigheter och nyligen slagit nytt rekord i antal avrättningar, över 300 stycken?
Mot bakgrund av den här ovärdiga karusellen kan man förstås fråga sig om det är så klokt av BK Häcken att gå all in på Jens Gustafsson. Jag är ändå positiv, om än försiktigt. Eller så här: Häcken är efter Paco Johansen-debaclet i desperat behov av en långsiktig lösning. Jens Gustafsson behöver – efter alla turer i hans fotbollsliv de senaste åren – också en långsiktig lösning.
Jag säger inte att det är the perfect match, men det är två parter som har stora möjligheter att tillgodose varandras behov i ett par, tre fyra år framåt. Den typen av win-win-situationer brukar i regel föra något gott med sig.
Jens Gustafsson har visat att han kan konsten att överleva längre i klubbar också. Inte minst i IFK Norrköping i fem säsonger under den excentriske Peter Hunts ledning (RIP).
Den enkla beskrivningen av Jens Gustafsson är att han slog igenom som en tränare med utpräglad riskminimerande och defensiv fotboll i Halmstads BK för tio år sedan, blev allt modigare i Norrköping och direkt våghalsig under åren i Polen.
Gifter sig bra med Häckens DNA
Jag blir inte förvånad om han kommer spela 2-4-4 i Häcken emellanåt – alltså anfalla med allt förutom målvakt och mittbackar. Vilket som bekant gifter sig ganska bra med BK Häckens sorglösa fotbolls-DNA.
Utöver det är Gustafsson lika mycket manager som chefstränare. Han behärskar den affärsmässiga delen av fotbollen även kopplat till talangutveckling. Till råga på allt är han beteendevetare i botten, och därmed något mer intellektuell än stadens övriga tränarskara (det kräver i och för sig inte så mycket).
Jens Gustafsson är urtråkig på presskonferenser och efter match-intervjuer. Han tillhör kategorin som pratar om ”utveckling” i var och varannan mening. Men i längre sittningar kan han vara betydligt mer intressant. Jag minns ett citat från en intervju jag gjorde med Jens under tiden i Norrköping:
– Fotbollsspelare, eller andra högpresterande människor, följer inte efter någon på grund av en titel. Det krävs annat. Det krävs mod. Och med mod menar jag att man tar ansvar när saker inte går som de ska. Det skapar en vilja att i framtiden ge allt för den personen.
Kanske är det modet som tagit Jens Gustafsson ut på hans krokiga fotbollsresa. Eller så är det pengarna som lockat. Att kunna vara lite mer grisch än kollegorna i Sverige. Förmodligen en kombination.
En gång i tiden både tyckte och trodde jag att Jens Gustafsson hade en riktigt stor odyssé framför sig. Det tror jag inte längre, men samtidigt är han inte särskilt gammal, nyligen 46 år fyllda. Att Jens Gustafsson nu gör en omstart på Hisingen, i stället för att hoppa på ännu ett obskyrt högriskprojekt i långtbortistan, gör mig glad.
Att BK Häcken tar tillvara på hans potential är också ett logiskt avslut på en tränarjakt som av allt att döma varit nästintill lika krånglig och komplicerad som Odysseus resa över Medelhavet hem till sin älskade Penelope på en annan berömd ö: Ithaka.
