Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Johan Rylander: Skärpning – attityden får aldrig saknas i Frölunda

Det är en sak om Frölunda HC inte kan matcha skärpan i Rögles briljanta anfallsspel. Men hur står det till när attityden saknas i två kvartsfinaler?
Skärp er. Snabbt, dessutom. Annars är säsongen slut redan på onsdag ...

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är mitt i natten när det börjar regna fyrverkerier utanför ett centralt hotell i Ängelholm. Några svartklädda killar med huvorna uppfällda springer från platsen.

Nu ska väl ändå Frölundas spelare vakna till liv – och börja prestera?

Det är bara att Rögles fans valt fel hotell, i fel stad, för att störa nattsömnen. Drygt tre mil längre söderut sussar Frölundas spelare vidare – och de enda som vaknar av attacken är de Rögle-spelare som bor centralt …

Och Frölunda HC ser, tyvärr, ut att fortsätta sova i den här matchserien … för laget kan helt enkelt inte matcha Rögle BK så här långt.

Det blir visserligen aningen bättre i den andra kvartsfinalen än i den första – och i den andra perioden spelar Frölunda som laget måste göra om det ska finnas nån chans att förlänga säsongen. Om vi bortser från misstagen, vill säga.

För när Frölunda bjuder på puck i uppspelsfasen, ja … då smäller det värre än fyrverkerier om natten bakom Johan Mattsson. Det upprepas när Rögle får chans att spela numerärt överläge – och återigen är Rögle skärpt, vasst och precist i avsluten.

Kanske är det så när du får passningen på bladet från Simon Ryfors.

Den lille centern från Kullavik står i centrum för allt som skåningarna skapar – och det är både roligt och fascinerande hur mycket ett bra självförtroende kan göra för att pricka toppformen under exakt rätt del av säsongen.

Tre assist står Ryfors för till slut – och han ger gärna bort målen, så länge som hans lagkompisar avslutar så briljant som de gör för tillfället.

Den här skärpan och briljansen kanske aldrig Frölunda lyckas plocka fram den här säsongen, för jag har svårt att se hur Simon Hjalmarsson eller Nicklas Lasu eller Johan Sundström plötsligt göra ett ryck och hitta formen från himlen – och sätta puckar stenhårt i krysset likt Rögles Adam Tambellini när friläget väl skapas.

Men är det något som Frölunda ska slå Rögle på, så är det på attityd.

Ni vet, jävlaranamma och vilja för att faktiskt vinna närkamper och puckar på väg in i Rögles zon. Visst är backen Moritz Seider en blivande NHL-stjärna, men kille är 19 år och bollar med Frölundas anfallare framför eget mål.

Och har du sällskap av stora killar som Adam Edström och Éric Gélinas är det kanske enklare att städa och hålla bort Frölunda från de farligaste områdena.

Det är fortfarande först till fyra segrar för att gå till semi – och här måste Frölunda snabbt ändra sin attityd. Laget måste hitta tävlingsvilja i alla kedjor, laget måste våga släppa loss i anfallszonen, jobba fast pucken och få långa anfall – och först då kan Rögle rubbas.

Jag ser tio minuter av det vägvinnande spelet i den här matchen, men nästa gång krävs det i en hel match.

Och helst tre till matcher efter det ...