Rapporterna från svenska tv-soffor berättar om ett Tre Kronor som skrattar och skämtar minuterna före nedsläpp. Det ser tryggt och självsäkert ut. Gänget ska ut på en promenad i parken, liksom. Bara säkra den där semifinalplatsen.
95 sekunder senare har leendet stelnat som om det limmats med en hel tub av superlim.
Sverige är förnedrat.
Hockeyvärldens framtid har speedat ifrån rutin och klass i det som sägs vara turneringens allra bästa försvar. Det står 2–0 till North America och det där klubbmärket med ett N och ett A ser ut att vara ersatt av Stålmannens pulserande S.
Det är en magisk show – och jag har aldrig någonsin sett något liknande på en hockeyrink.
Förbundskapten Rikard Grönborg och resten av svenska tränarstaben kan bara agera som boplats för en gråsparv. Det är så de ser ut, som fågelholkar.
MEN SVERIGE HÄMTAR sig. Sverige vaknar. Sverige får stopp på blödningen, lyckas stoppa farten i blodet som pulserar ut ur de tre kronorna på bröstet.
Filip Forsberg knäpper av ett ljuddämpat handledsskott mitt i en dragning och Nordamerikas målvakt visar att han har ett hål i armen. Och trots att Johnny Gaudreau fullständigt skickar Henrik Lundqvist till en korvmoj på andra sidan stan står det inte mer än 3–2 på tavlan när Nicklas Bäckström skickat in en projektil i numerärt överläge.
Jag sitter och är alldeles svettig. Trots att hallen är iskall. Det är som om du ser en JVM-final – fast på tredubbla hastigheten. Jag har aldrig någonsin varit med om en tekniskt bättre hockey, eller sett snabbare spelvändningar.
Aldrig.
FÖRRESTEN: Peter Forsberg, den störste svenske hockeyspelaren genom alla tider i mina ögon, gillar inte World Cup. Han anser att OS, där du kan vinna ett guld, är betydligt större för spelarna. Det här är bara ett sätt för NHL att tjäna pengar ...
Alla får ha sin åsikt, som Börje Salming säger i en stor kommande söndagsintervju – men jag anser att Foppa har fel. Tokfel, dessutom.
World Cup är framtidens turnering. Det är en fest för hockeyfansen – och ett under i tillgänglighet. Alla matcher spelas i samma arena och du behöver som supporter inte åka runt i ett land till olika spelorter. Och arrangerar NHL något så är det alltid ordentligt och proffsigt utfört. Ta bara att bägge lagens coacher och en handfull spelare kommer upp till de bevakande journalisterna ett par timmar inför varje match.
Det är så du bygger ett varumärke. Det är så en sport får nya dimensioner.
Och underhållningen ... my god, som de säger här borta. Och när Patrik Berglund styr in Erik Karlssons isare till 3–3 är semifinalplatsen, otroligt nog, säkrad.
Tack för livets hockeymatch.
TILL SIST: Henrik Lundqvist. Turneringens målvakt så här långt. Trots förlusten i sudden ...
