Björn Hellberg, författare och tennisexpert, har fått frågan tidigare.
- Det har hänt några tiotusen gånger, skrattar han på telefon från hemmet i Laholm.
- Men det är ju också en befogad fråga, för det är en sådan märklig sak.
Enligt Hellberg finns det väldigt många olika teorier om anledningen till att man räknar 15, 30, 40 i stället för ett, två, tre. Men någon logik finns inte bakom poängräkningen, utan det var från början bara ett sätt att skilja tennisen från andra idrotter. Ett påhitt, helt enkelt.
- Man tog en klocka och delade in den i fyra kvartar. Varje kvart motsvarar en poäng och när du gått varvet runt har du vunnit ett game. Att man inte är konsekvent och säger 45 i stället för 40 sägs bero på att det var lättare för domaren att ropa "forty" än "fortyfive".
Det finns en annan teori som kanske inte är helt ute och seglar.
- När man spelade tennis med handflatorna på bestyckade örlogsfartyg i brittiska flottan räknade man poäng efter kanonkulornas vikt i skålpund. En kulas vikt motsvarade en poäng.
Det man vet bestämt om tennisens räknesätt - och det är tydligen inte så mycket - är att deuce kommer från franskans "deux", det vill säga två. Två som delar på två får en poäng var, alltså lika.
Hur som helst, det har gjorts försök att förenkla poängräkningen, men traditionens makt har alltid segrat.
- I en piratliga i USA på 70-talet gick man till fyra och räknade ett, två, tre, fyra för varje poäng. Om det stod tre lika slopade man fördelsregeln så att det blev en direkt avgörande poäng. Fördelen låg hos den som hade serven och för att öka mottagarens möjligheter fick denne välja i vilken ruta, backhands- eller forehandssidan, han ville ta emot serven.
Den ligan blev kortlivad och dog efter ett par år. Sedan dess har det inte varit något snack om att ändra poängräkningen.
- Tennisens räknesätt är infernaliskt och raffinerat. Att leda med 5-0 är ingen garanti för att du vinner matchen, medan en överlägsen ledning i andra sporter oftast betyder att matchen är avgjord innan den är slut, säger Björn Hellberg.
