Den senaste tiden har ett flertal politiska ställningstaganden fått uttryck i samband med idrott. Sportswashing är på tapeten igen och individers uttalanden har fått mängder av storföretag att hoppa av sina sponsorsatsningar till ligor och klubbar.
Inom det sistnämnda kvalar konflikten mellan NBA och Kina in. Houston Rockets sportchef Daryl Moreys tweet om att han stödjer Hongkong-demonstranternas kamp för demokrati satte i gång det som gjorde att elva stora kinesiska bolag rivit sina sponsorkontrakt med NBA och tv-bolag vägrar att sända NBA:s träningsmatcher som spelas i Kina.
– Kina är en växande makt och diktaturer är oftast känsligare mot kritik. Det handlar nog om väldigt mycket pengar och det är klart att stora företag och bolag har makt. Idrotten behöver pengar, men samtidigt så kan sådant här leda till att färre vill förknippas med Kina, säger Ulf Bjereld.
Ingen ny företeelse
I dagarna fick en spelare sparken från den tyska klubben FC St Pauli för att han visat stöd till Turkiets offensiv mot kurderna i Syrien. Inte långt därefter ställdes det turkiska fotbollslandslaget mot Frankrike. När Turkiet spräckte fransmännens målnolla firade samtliga spelare med honnör för att visa stöd till president Erdogan.
– Sådant har stor symbolverkan. Vi sitter ju här och pratar om det nu. Kortsiktigt blir det att spelarna visar att de är en enhet bakom Erdogan, säger Bjereld.
Men det här är ingen ny företeelse.
I mitten av 1900-talet var man övertygad om att idrott och politik inte hörde ihop. I dagens samhälle är det omöjligt att förneka.
– Idrotten är inte längre isolerad. Det sätter press på klubbar, enskilda idrottare och företag. Man måste ha mycket mer insikt i dag än man behövde förr i tiden. Det går inte längre att gömma sig från ansvar, säger Ulf Bjereld.
Ett av de första politiska ställningstaganden som fick stor spridning i idrottssammanhang var Tommie Smiths och John Carlos som med en svart handske mot skyn från prispallen under nationalsången efter deras OS-medaljer symboliserade "black power". Året var 1968.
Sedan dess finns en mängd händelser att hämta ur historieböckerna. Att Nelson Mandela agerade prisutdelare efter Sydafrikas vinst i rugby-VM 1995 hade stor exempelvis stor symbolisk betydelse för att ena landet.
Den amerikanske NFL-stjärnan Colin Kaepernick manifesterade mot polisbrutalitet mot svarta genom att knäböja istället för att stå under nationalsången. Det fick enorm uppmärksamhet och Kaepernick fick både stöd och kritik efter sitt agerande.
På lokal nivå finns Örgryte IS engagemang för att frisläppa den fängslade journalisten Dawit Isaak. Men också IFK Göteborg som efter ett träningsläger i Dubai avstod att göra ett nytt besök i landet.
– Som supporter till Blåvitt var jag positiv när de inte åkte tillbaka dit på träningsläger. Klubbar och enskilda idrottare får hela tiden göra ställningstaganden och måste ha mer insikt. Stefan Holm fick mycket kritik för att han var ambassadör till friidrotts-VM i Qatar, men tyckte att det var viktigare att sporten lyftes fram, säger Ulf Bjereld.
Friidrotts-VM i Qatar har ansetts som ett fall av sportswashing. Det vill säga att länder använder sig att stora idrottsevenemang för att tvätta bort andra negativa stämplar.
Finns det risk att det bara blir pengar och makt som styr inom idrotten?
– I så fall skulle idrotten tappa all sin trovärdighet, säger Bjereld.
Hur tror du att framtiden ser ut?
– Insikten hos klubbar och idrottare blir större och jag hoppas att vi får se en mognad kring det framöver. Det finns inte alltid något rätt och fel. Man kan göra saker på olika sätt och välja olika vägar, men det viktiga är att man inte smiter från ansvaret, säger Ulf Bjereld.
