IFK Göteborg handlar 2021 en del om vad som komma ska, men också här och nu. Betygsättningen av premiärinsatsen kan antingen göras i relation till fjolårets klena nivå eller årets uppskruvade förväntningar.
Oavsett vad vi väljer kan jag som längst sträcka mig till ”godkänt”.
Här och nu är Blåvitt inget allsvenskt topplag.
LÄS MER: Fem punkter inför IFK Göteborgs säsong i allsvenskan
Särskilt inte i jämförelse med lördagens första allsvenska match, den mellan Malmö FF och Hammarby. Den spelades på en annan, avsevärt högre nivå.
Individuellt fanns några ljusglimtar. Tobias Sana fortsätter att vara detta lags offensiva nyckel. Kevin Yakob skapade flest farligheter i sin forwardsroll, Alhassan Yusuf vinklade öppnande passningar närmare motståndarmål och Simon Thern blev stundtals den tempoväxlande kreatör IFK Göteborg länge sökt. Dessutom breddade Alexander Jallow förtjänstfullt till vänster.
Marek Hamsik kan göra debut mot AIK i nästa omgång
Sammanfattningsvis fick vi varken slutforcering eller tillräckligt många målchanser. Däremot ett haltande försvarsspel som mot slutet så när hade inneburit hemmaseger.
Samtidigt är Blåvitt i början av april fortfarande under uppbyggnad.
Till hemmapremiären mot AIK finns sannolikt Marek Hamsik med och då blir det ett annat spel, ett annat lag.
Om han får spela ihop med Simon Thern då återstår att se. IFK Göteborgs totalt sett kanske viktigaste nyförvärv linkade av efter en vridning i högerfoten och såg ut att sälla sig till en redan diger skadelista.
LÄS MER: Knutsen matchhjälte för Malmö FF i premiären mot Hammarby
Mest anmärkningsvärt från premiären var kanske Roland Nilssons laguttagning där han valde att bänka Pontus Wernbloom. Fjolårets profilvärvning har haft problem med formen och har inte gjort någon större succé vare sig som anfallare 2020 eller som mittfältare i upptakten av 2021.
Pontus Wernblooms status i Blåvitt är ifrågasatt
Det underlättade möjligen Roland Nilssons val som ändå överraskade.
Istället satsade ”Rolle” på en mittfältstrio bestående av Alhassan Yusuf, August Erlingmark och Simon Thern.
Detta leder fram till slutsatsen av Pontus Wernbloom i nuläget sannolikt inte ingår i Roland Nilssons planer att bygga ett allsvenskt topplag. Frågan är hur 34-åringen, som kom hem till allsvenskan för att hjälpa IFK Göteborg tillbaka till toppen, reagerar på det.
LÄS MER: Så bra är Blåvitt – GP betygsätter truppen
Som jag känner Pontus Wernbloom kommer han knyta näven och jobba ännu hårdare och fortsätta sätta laget främst.
Det är samtidigt det kanske tydligaste exempel på vad Blåvitts relativa bredd på mittfältet kommer leda till.
Efter en vår med åldersrelaterade gliringar mot Pontus Farneruds 30-plusvärvande trollade Roland Nilsson för övrig fram en startelva med en snittålder på 25,7 år. Den kan jämföras med Örebros på 26,3 år.
Rätt att ha namnet på tröjorna igen
Senare i matchen byttes tre rutinerade krafter in för att jaga ett segermål. Det mest positiva i Kolbeinn Sigthorsson och Robins Söders inhopp var att de är tillbaka. Formen kommer tids nog. Kanske är någon av dem redo att starta redan mot AIK, förutsatt att Roland Nilsson inte ger Kevin Yakob chansen igen.
LÄS MER: Stjärnan ut skadad – mardröm för Blåvitt i premiären
Frågan är om han inte borde det.
Noterbart i övrigt var att IFK Göteborg uppträdde fokuserat med lite energiläckage, det vill säga få synpunkter på domslut eller lagkamraters prestationer. Inställningen är det alltså inget fel på. Det bådar gott för Blåvitt.
Sedan vill jag också ”hylla” klubbens beslut att äntligen återinföra efternamnet på matchtröjornas ryggtavlor. Jag har länge hävdat att det går att få plats med både sponsorlogga och spelarnamn. Det är de nya matchtröjorna ett tydligt bevis på.
Till matchen mot AIK vill jag se ett ännu bättre passningsspel, mer trafik framför motståndarnas mål, fler avslut och längre perioder som den i slutet av första halvlek.
Då var Blåvitt som bäst i Örebro; kontrollerat, inkluderande, rörligt och chansskapande.
LÄS MER: Gais vann sin premiär i superettan
