Marcus Berg är på upphällningen. EM i sommar blir anfallarens sista mästerskap. Jag kommer minnas hans tid i landslaget med välbehag.
Förr hette det att man skulle sluta på topp. Det är sedan länge ersatt av att vrida ur så mycket som möjligt ur en karriär. Fysiologin har gått framåt, lönerna exploderat och de uppenbara skälen att sluta är betydligt färre.
Översatt till Marcus Berg innebär det två saker. Först. Han blommar, kanske mer än någonsin. Sedan. Han visar inga tecken på att vissna.
Därför ber jag, möjligen något populistiskt efter fredagens insats mot Rumänien, om ytterligare tid i blågul tjänst.
Att vara försteanfallare i ett lag handlar om mer än målskytte, exempelvis att skapa ytor åt medspelare och göra lagkompisar och lag bättre. Allt det där har Marcus Berg lyckats med sedan han axlade Zlatan Ibrahimovic mantel efter EM 2016.
LÄS MER:Sverige klart för EM – Marcus Berg stor hjälte
Säger som Granqvist, fotboll en lagsport
Att det var just ”Mackan” som fick nicka in 1-0 och sedan spela fram Robin Quaison till 2-0 när Sverige blev klart för sitt sjätte EM-slutspel på raken gav dessutom Janne Andersson rätt.
Andersson har sedan han tillträdde som förbundskapten i augusti 2016 återkommande fått försvara valet av Marcus Berg.
Kritiken tilltog under VM i Ryssland och nådde nya nivåer när Zlatan Ibrahimovic från sin piedestal i Los Angeles ifrågasatte Bergs landslagsplats i oktober.
Jag säger som Andreas Granqvist. Lägg ned alla individuella priser och fokusera på att hylla lag istället. För det svenska fotbollslandslaget har Marcus Berg, 33, under en längre tid bidraget med avgörande insatser, både som målskytt, framspelare och hårt arbetande slitvarg.
Det och Emil Forsbergs bländande insats under första halvlek är det jag tar med mig från ”bragden i Bukarest”.
Känslorna efteråt? Inte som i Milano för två år sedan, men sköna ändå. För övrigt lyckades den rumänska hemmapubliken göra bort sig rejält genom rasistiska budskap riktade mot den svenska inhopparen Alexander Isak. Kan inte bli annat än tomma läktare – utan barn – nästa gång.
Grattis Finland, klart för första mästerskapet
Även Finland är klart för EM. Att döma av firandet efter slutsignalen i Helsingfors värderas det högt bland finländarna. Och kunde Island i Frankrike 2016 kanske Finland kan 2020?
Förr hette stjärnan Jari Litmanen. Han var för ensam. Nu är profilen Teemu Pukki. Han är både spetsen och tyngden i Markku Kanervas välbalanserade landslag; två mål i avslutningen mot Liechtenstein gav en tydlig och välförtjänt frälsarroll när Finland kvalade in till ett fotbollsmästerskap för första gången.
Vi skriver 15 november och Öis, Gais och Göteborg FC saknar alla huvudtränare inför 2020. Ingen stress, men klockan tickar. I Gais fall saknas även klubbchef och sportchef. Ett drömnamn till GFC är Sundsvalls Tony Gustavsson. Löser du det, Peter Bronsman?
Plus:
Emil Forsberg och Marcus Berg är ihop med Andreas Granqvist (på senare tid) de svenska landslagsspelare som fått motta mest kritik under Janne Anderssons tid som förbundskapten. Att det var just Forsberg och Berg som glänste allra mest mot Rumänien var efterlängtat och betydelsefullt.
Minus:
Beskedet om Nils Forslunds bortgång smärtar. Öis speaker sedan 1998 lämnar ett stort tomrum efter sig, inte minst på Gamla Ullevi. Vi är många som sörjer och minns med vilken auktoritet och humor ”Nisse” ledde” matcherna från hytten bakom pressläktaren. Tack för allt!
