Ridsporten har gått igenom en drastisk förändring på ledarsidan de senaste 50 åren.
Sedan 1950-talet har ridsporten övergått från att vara en del av den militära verksamheten till att bli en del av idrottsrörelsen.
Gabriella Thorell har undersökt hur ridlärarrollen förändrats de senaste 50 åren i sin avhandling Framåt Marsch! Ridlärarrollen från dåtid till samtid med perspektiv på framtid genom att bland annat djupintervjua såväl ridlärare utbildade på 1960-, 70- och 80-talet, som ridlärare verksamma idag.
– Ledarskapet var auktoritärt och relationen till eleverna karaktäriserades av respekt, fostran och disciplin, säger Gabriella Thorell.
Även i dag präglas den så kallade stallbackskulturen till stor del av militära normer. Men en stor del av ungdomarnas lärande grundas också på det sociala samspelet mellan ridlärare och elever i ridskolorna.
Elevernas önskemål viktigare
Genom decenniet har det blivit viktigare för ridlärarna att anpassa sig efter elevernas önskemål.
Ridskolans inriktning mot barn- och ungdomsverksamhet kom igång på allvar under 1980-talet. Gabriella Thorell har genomfört gruppintervjuer med ungdomar som idag rider för att ta reda på deras åsikter om ridskolans och ridlärarnas roll.
– Den sociala miljön framhålls som en särskild viktig anledning till att de tillbringar sin tid på ridskolan. I ungdomarnas berättelser framträder tydliga tecken på stallbackskultur i form av normer som ansvarstagande och noggrannhet, säger hon.
