Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Bildbyrån
Bild: Bildbyrån

Eric Hilmersson: Läge att hylla förbundet – det här var en seger för förnuftet

”Det här var en lagseger” sa Frida Karlsson efter sin historiska triumf i klassiska Holmenkollen. Sällan har den klyschan varit mer sann – men då syftar jag inte på hur hon och Ebba Andersson hjälptes åt att jaga ikapp Johaug.
Att förbundet tog sitt ansvar och stoppade Frida Karlsson tidigare i vintras kan mycket väl ha räddat hennes karriär.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är ju ingen nyhet att det här med elitidrott inte är någon hälsoverksamhet och att den som vill bli bäst i världen måste pressa gränserna för att ha en chans. Alla vet detta och på ett sätt får man acceptera det. Vill man må bra joggar man en sväng i Skatås på måndagen, spelar innebandy med kompisarna på onsdagen och kör ett yogapass på söndagen. Vill man däremot spurta ner Therese Johaug krävs något helt annat. Då handlar det om att i perioder underkasta sig en tortyr som är svår för oss vanliga att begripa. Det är såklart fullständigt frivilligt, men det betyder inte att det inte kan vara farligt.

Och det var precis vad som hände med Frida Karlsson. Det blev farligt. Under en av landslagets hälsokontroller upptäcktes en obalans i hennes kropp, mängden energi som hon lade ner på sin träning matchades inte av mängden näring hon fick i sig. Hon var på väg att få bensinstopp, helt enkelt, och i det läget fattade förbundet beslutet att stoppa henne.

Det krävs såklart både kunskap, tydliga regler och mod för att fatta ett sådant beslut. Frida Karlsson hade under fjolåret slagit igenom på ett sätt som fick både tv-tittare och sponsorer att jubla och var inför årets säsong ett av de riktigt stora affischnamnen. Att sätta en sådan stjärna på avbytarbänken – mot hennes vilja – tyder på en integritet som måste hyllas.

Förbundet har ju inte haft någon drömsäsong totalt sett, med en chef som tillsattes och snabbt sparkades, med ett herrlandslag som presterar sämre än någonsin, och med ett starkt ifrågasatt vallateam. Det tycks finnas strukturella problem som såklart bör adresseras, men en dag som denna är det faktiskt tillfälle att lyfta på mössan åt en organisation som tog ett ansvar utöver resultat och sponsorpengar och istället såg till själva grunden för allt: Människan.

Det finns otäcka exempel på hur idrottare som pressat sig själva för hårt brakat in i väggen för att sedan aldrig riktigt återhämta sig. Uppenbarligen såg förbundets läkare en risk för just detta och slog larm.

Det är precis så det ska funka. Att det också gör det, gör mig faktiskt stolt över vårt svenska landslag. Förnuftet segrade, och belöningen kom snabbare än någon kunnat ana. För i Holmenkollen var Frida Karlsson bättre än någonsin och när hon korsade mållinjen som historisk segrare kunde vi i tv-sofforna njuta av ögonblicket med förvissningen om att hon inte bara är snabbast i världen.

Hon mår bra också.