Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mattias Balkander: Kort, kort, lång – sedan är vi hemma

Ni som har varit på Hisingen vet att det ibland blåser upp till storm. På lördagsförmiddagen mojnade det inte ens när Per-Mathias Högmo presenterades som ny Häckentränare i en byggnad bara en Robin Olsen-utspark från landslagets träningsplan.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ungefär samtidigt dränkte planskötaren kärleksfullt delar av mediekåren med en förmiddagsdusch från sprinklersystemet.

Vi ruskade av oss, torkade våra datorer och tittade vidare.

Det fanns en del att se.

Många har undrat vilken roll Andreas Granqvist ska ha i den här turneringen. Med Mattias Svanberg i covid-karantän, Albin Ekdal lätt skadad och Jens Cajuste skadad under lördagsträningen valde Janne Andersson att placera sin tidigare lagkapten som innermittfältare. Fortsätter manfallet på det centrala mittfältet blir detta kanske ”Granens” position på måndag kväll. Vad vet jag?

Det går att skämta om det, men gränsar plötsligt till allvar.

LÄS MER: Blågults svar – efter oroväckande bilderna på talangen

Janne Andersson gjorde vad han kunde

Det går inte att komma ifrån att det hade varit bättre med en fulltränad och matchvan spelare som spelmotor på den sista ”riktiga” träningen inför EM-premiären när tempot drogs upp och kombinationerna skulle sitta.

Nu delade superettamittbacken de centrala uppgifterna ihop med Gustav Svensson och Kristoffer Olsson.

Janne Andersson gjorde vad han kunde, spred positiviteter, peppade och pushade. Vad annars fanns att göra?

En stund senare satt Sveriges två främsta offensiva hot, Emil Forsberg och Alexander Isak, på en presskonferens och skakade på huvudet.

Inte åt Janne Andersson, inte åt det svenska utgångsläget på måndag utan åt västkustvindar.

Om jag tolkade Emil Forsberg rätt blåser de Sveriges väg just nu.

Sänk axlarna, Isak

Spansk dominans och svensk tango. Kort, kort, lång – och vips så har Sverige spelat sig ur en förväntad spansk pressen på måndag kväll.

Rådet till sin något yngre lagkamrat var att sänka axlarna och göra det han är bra på. Alexander Isak tackade, tog emot och såg faktiskt redo ut.

Det finns mönster i allt. Även på träningar två dagar före en EM-premiär och även när förbundskaptener gör vad de kan för att mörka.

Jag minns hur det var på Lars Lagerbäcks tid. Han och Roland Andersson körde ofta halva startelvan med orange väst, den andra halvan utan. Om Janne Andersson går i sin företrädares fotspår blir det Sebastian Larsson och inte Viktor Claesson mot Spanien, Alexander Isak och inte Robin Quaison från start och Ludwig Augustinsson och inte Pierre Bengtsson på måndag kväll.

För övrigt är landslagsturneringar på riktigt. Här möts nationer med vad de kan ställa på benen. Varken mer eller mindre. Går en dansk mittfältare sönder kan han aldrig ersättas av en spansk och skadade finska anfallare ersätts av … friska finska anfallare.

LÄS MER: Emil Forsbergs svar – på Luis Enriques utspel

Ge oss en blågul seger, tack!

Jag lockas av det och tänker att det är något annat än Champions League, att det på EM och VM fortfarande är som det en gång var tänkt, långt innan pengarna tog struptag på mindre bemedlade.

Det är en sådan turnering vi är på väg in i nu.

Det ska bli jäkligt skoj.

Ted Gärdestad och hans bror Kennet skrev en gång om sol, vind och vatten. Kan de möjligen ha haft EM-premiären mellan Sverige och Spanien 2021 i åtanke? Om hur ett presstält en lördag i juni skakades av västlig storm, om hur en spansk värmesmocka sannolikt väntar runt hörnet och att vätska är lösningen på allt.

Det är dit vi är på väg nu och tog mark sent lördag kväll.

Una victoria azul-amarilla, gracias!

LÄS MER: Här är krogarna som visar fotbolls-EM