Om SM-finalen i dambandyn hade spelats i en halvlek i stället för två, skulle tjejerna i Kareby precis som för tre år sedan vara svenska mästare. Inte bara ledde laget från 0303-området med 1–0 vid sidbytet – matchen var så långt under full kontroll.
– Jag håller med – men samtidigt kom vi inte upp i vår normala standard. Jag vet inte varför. Det kanske var nerverna som spökade lite. Vi var ju favoriter och kände kanske av pressen, säger Stina Ysing.
AIK kom in i matchen allteftersom, gjorde två mål och tog ledningen. Och i 83:e minuten kom ett avgörande ögonblick. Domartrion bestämde sig för att AIK hade gjort ett tredje mål och tagit ledningen med 3–1 – trots att bollen aldrig hade passerat mållinjen.
– Det där var inget som vi kunde påverka, men det är klart att man blir förbannad. Hela vårt lag tyckte dessutom att vi skulle haft en straff lite tidigare. Efter det orkade vi inte resa oss, säger Stina Ysing.
Hon får medhåll i sin analys av tränaren Martin Carlström:
– Det där var dödsstöten– det var ju bara sju minuter kvar och vi hamnade i ett tvåmålsunderläge. Men jag stör mig faktiskt mer på den uteblivna straffen än på att de dömde mål där. Straffen var verkligen inget att snacka om – det var ett rent överfall av en AIK-spelare.
Att det ramladein ytterligare två Solnamål i slutminuterna är mer av statistiskt värde. Det märkliga är att när matchen hade pågått 15–20 minuter gick snacket på pressläktaren – skulle Kareby vinna med 6–0 eller 8–1 eller 9-2? Och så blev det nästan tvärtom…
– Vi hade vunnit det här om vi kommit upp i vår normala nivå. Nu var det för många tjejer som underpresterade och som aldrig fick fart på sina skridskor. Det här var en av våra sämsta matcher på hela säsongen, säger Martin Carlström, och fortsätter:
– Kanske var det lite underskattning med i bilden. För tre år sedan var vi underdogs och då vann vi. Nu var vi favoriter – men vi pallade inte för trycket riktigt.
Stina Ysing, som var sprudlande glad efter SM-finalen för tre år sedan, är betydligt mer samlad nu .
– Jag tyckte att vi hade den här matchen – men slarvade bort den, säger hon, där hon står i korridoren utanför omklädningsrummet i Friends Arena.
Till skillnad från flera av lagkamraterna klarar Stina Ysing av att hålla tårarna borta – som klen tröst vet hon att det kommer nya chanser. Hon är bara 19 år.
