"Jätten" Eriksson

ANNONS
|

Eriksson är den ende svensk som deltagit i sex vinterolympiader. Och egentligen skulle han varit i Vancouver nu.

– Jag hade trott att jag skulle vara ledare för damlaget i OS, men de uppfyllde inte mina fordringar. Och fordringarna är väldigt hårda när det gäller OS.

Så då får du titta på OS från tv-soffan istället.

- Äh, jag vet inte om jag gör det. Jag känner ju många killar som åker för Tyskland och Kanada och så vidare, men mina riktiga polare är ju lagledare nu. Men fyrmanboben ska jag ju titta på, det är min ögonsten och kärlek i livet. Skidskyttetjejerna måste man också se. Men backhoppning... nä. Och jag litar inte på de som åker på tvären heller, tror inte att svenskarna kan hålla de övriga stången.

ANNONS

Du deltog i alla OS från 64 till 84. Vilket är ditt starkaste minne?

- Det är från OS i Amerika 1980. Vi låg trea på fyrmansboben och jag körde omkull. Vi kom på rätt köl efter 50 meter, men de 50 metrarna passerade allting revy och jag tänkte att jävlar, varför skulle jag göra så, haha. Det hade blivit en tredjemedalj annars, helt säkert.

Slog ni er?

- Lite rispor, men inget att bokföra.

Vilket OS var det bästa i dina ögon?

– Japan var ju fantastiskt, men det som var sämst var Grenoble 1968. Vi fick inte bo i olympiska byn utan på ett hotell som vi hade bott på under VM. Får man inte bo tillsammans i OS-byn så är det ingen olympiad tycker jag.

Vad gör du annars nuförtiden?

- Hörrudu jag har ett växthus som jag pysslar med, 400 kvadratmeter. Jag odlar jordgubbar. Nästa vecka ska jag plantera och sedan tar det 60 dagar. Från april och sex veckor framåt säljer jag jordgubbar. Annars sitter jag i förbundsstyrelsen, och det gör jag till september, men sedan har jag sagt att det får vara. Man kan inte hålla på hur länge som helst.

ANNONS

Du är 173 centimeter lång. Varför kallas du Jätten?

– Jag var nere och åkte skidor i Garmisch Partenkirschen 1957 och det svenska boblaget var där och skulle tävla. men de åkte omkull hela tiden, så de blev bara tre och då frågade de mig om inte jag kunde hoppa in. Sedan när vi skulle hämta boben i garaget så skulle vi lyfta den tillsammans, men de tre var ju smarta så de höll på samma sida. Jag fick lyfta halva boben själv, och den väger 270 kilo. Och så var det en fotograf från en tysk tidning som tog bild på det där och så skrev de att "svenskarna måste ha en jätte med sig". Sedan dess har jag aldrig åkt skidor igen, bara bob.

Född: 20 maj 1930 i Stockholm

Yrke: Pensionär och jordgubbsodlare.

Idrott: Bobsleigh

Olympiska meriter: Deltog i OS 1964, 1968, 1972, 1976, 1980 och 1984. Bästa placering: 6:a i fyrmansbob 1972.

ANNONS