Legendarerna på plats

Den 8 november 1962 knôdde sig 23 192 in på Ullevis läktare för att se Frölunda möta den tidens ärkefiende, Djurgården. Men trycket utanför Ullevi var stort och när massorna tryckte på gav portarna mot Valhallas grusplan vika och några tusen till vällde in.

–Vi såg ju inte vad som hände, men förstod att det var något för matchen fick förskjutas, minns Lars-Eric Lundvall när de tre gamla stjärnorna samlas på Ullevi över en kopp kaffe.

–Jag minns att det var kallt och där stod många barhuvade och med lågskor, säger Gert Blomé.

–Jag kommer fan inte ihåg nånting från den matchen, säger Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson.

Så här var det: Djurgården kom till Göteborg utan att ha förlorat en enda match på fyra år. Första perioden var mållös och i andra gick gästerna fram till en 2–0-ledning efter mål av Lill-Stöveln Öberg och Rolle Stoltz. I början av sista perioden reducerade Frölunda, ”Sura-Pelle” la en fin dropppuck till Lundvall som smällde in 1–2. En minut senare dök Ulf Sterner upp bakom motståndarnas kasse, skar fram framför målvakten och satte kvitteringen i nättaket.

Hetast i Sverige

Åskådarna var i upplösning, de taktfasta hejaropen hördes över hela Stampen och Gårda och jättepubliken bar fram sitt lag i novemberkvällen. Några minuter efter kvitteringen kom a-kedjan åter ut på isen, ”Sura-Pelle” tog hand om pucken vid eget mål och snirklade sig upp mot anfallszon. Några meter innanför blå släppte han pucken till Lundvall som fick på ett mäktigt skott som inte Djurgårdsmålvakten Tommy Björkman kunde ta.

Frölunda hade med ens blivit Sveriges hetaste hockeylag.

Det är inte så mycket ”det var bättre förr” över de tre gentlemännen. Men varför skjuter ingen nu för tiden för styrning, som Gert Blomé var så bra på? Ja, och kompositklubbor med böjt blad till de unga som ska lära sig spela hockey tycker de är värdelöst. Och att farten i dagens hockey har gjort att en del av det tekniska finliret försvunnit är de överens om.

Spelade med GP i byxorna

–Jag tror det var roligare att spela då, vi gjorde ju en del vackra ”ryssmål”, säger ”Sura-Pelle”.

Men kylan och regnet och den väderberoende isen vill de inte ha tillbaka.

–Våra dräkter var inte speciellt varma, men de tålde regn, säger Blomé som ändå anser sig ha varit lyckligt lottad eftersom han som back var på isen hela tiden och slapp sitta i båset och bli kall.

–Men så fort vi bytte av så kom de och la en filt runt våra axlar. Fast det värsta var fötterna, de frös man om så fort man satt stilla, säger ”Sura-Pelle”.

–Ja, och underlivet. Jag brukade vika ihop en GP och stoppa i byxorna. Och ibland hade jag toppluva under hjälmen, avslöjar Lundvall.

Och sedan är historieberättandet igång. Om landslagsdressens manchesterbyxor och stickad tröja som vägde dubbelt så mycket efter ett tag på isen. Om VM i Moskva då det var 24 grader kallt och där de tyckte det var skönt i spelarbussen för därinne var det bara minus 15.

Värst i Skellefteå

–Minus tio här i Göteborg var väl inget. Jag minns att det var värst i Skellefteå när det var 17-18 minus och vi fick gå långt och snöra på oss skridskorna bland massa bråte.

– Där var det svårt att vinna, norrlänningarna skrattade bara åt oss, berättar ”Sura-Pelle”.

–Eller alla matcher i Värmland där de inte skrapade isen trots att snön låg decimeterdjup. Vi fick skrapa själva för att kunna göra mål.

Eftersom fotbollen höll till på samma arena började alltid Frölunda säsongen borta. I några fall gick matcherna i Mölndal eller på den så kallade månskensrinken utanför Ullevi. Först fram i november kom laget in på stora arenan och då började det bli lite vinter även i Göteborg.

–Tumba frös här på Ullevi, han tyckte det var fel på allting, säger ”Sura-Pelle” men ger i alla fall landslagskollegan rätt på en del punkter. Det blev konstigt ljus från de höga pylonerna, skuggor åt alla håll och spelare som skuggade sig själva.

Drog bort vattnet med slangen

–Och när det regnade mycket tog de fram vattenslangen och la den över isen i ena ändan. Sedan öppnade de mot skrinnarbanan i andra ändan och så drog de slangen mot öppningen så att allt vatten forsade ut, säger Lundvall

–Fast det värsta var när det töade ordentligt. Jag minns en match, jag tror det var mot Mariestad en nyårsdag och vi vann med 20 nånting. Isen försvann mellan frysrören och det rasslade och guppade när vi åkte, säger ”Sura-Pelle”.

–Ja, men det där har vi lagt bakom oss. Nu tittar vi framåt, fastslår backklippan Blomé.

Thomas Cederfeldt