Det var under CHL-mötet mellan Frölunda och schweiziska Bern som olyckan var framme. Under en kampsituation i den andra perioden hamnade Tom Nilssons lår under en skridskoskena – och Frölundabacken fick ett djupt skärsår i benet.
– Jag kollade faktiskt på mina byten i morse – och det var inte en Bern-spelares skridsko. Det var Jacob Petersons skridsko! Så han ska få sig en dänga i morgon, lovar Tom Nilsson i GP:s hockeypodd Klubbland.
Hur kändes det – när märkte du att du blivit skuren?
– Direkt när det hände så kände jag att det sved till lite. Sedan fortsatte jag att spela, det är ju så när man är mitt i det. Jag hann inte reflektera eller se nånting. Men sedan var det en avblåsning och jag kunde kolla lite ...
Synen var kunde ha chockat vem som helst – men inte Tom Nilsson.
– Det var djupt och det kom ganska mycket blod. Då var det bara rakt in i omklädningsrummet, berättar backen.
Ville titta på när läkaren sydde ihop benet
Där fick han order att lägga sig ner och blev lokalt bedövad med sprutor.
Ingen rädsla för blod?
– Jag är mer tvärtom såna här gånger. Jag blev intresserad. Jag tycker att det är jätteroligt. När läkaren ska börja sy så kollar han först på mig och förklarar, men då sätter jag mig upp och är med på det! Jag vill kolla. Sån är jag, säger Tom Nilsson.
Han utvecklar:
– Det var ett öppet sår, så man ser först fascian (bindväven) som gått sönder och sedan ser man ner till muskeln. Det var intressant att se!
Tom Nilsson är också avslappnad efteråt – trots att det kunde slutat riktigt illa.
– Jag hade tur i oturen! Det hade kunnat gå betydligt mycket värre ... sedan kan jag också känna att det är sjukt att det inte händer oftare. Folk ramlar, skridskor far och har sig, konstaterar Tom Nilsson.
Han spelar med skyddande specialstrumpor mot skärskador – och även på handleder och halsskydd finns samma skärskyddande material.
– Men det finns ställen på kroppen som är oskyddade ...
Nilsson syddes ihop – och kom tillbaka senare i samma period.
– Läkaren sa att det inte var nån fara. Om stygnen skulle gå upp var det bara att sy med en grövre tråd, så det var lugnt! Det höll ihop bra, det gjorde det. Han gjorde ett bra jobb med stygnen!
Ute på promenad dagen efter – tillsammans med hunden
Dagen efter skadan så är Nilsson på väg ut i skogen med hunden Teddy, en femårig labradoodle. Låret är lindat och hopsytt, smärtan obefintlig – och på lördag är det match mot tabellfyran Timrå IK i SHL.
Kommer du kunna böja dig och ta upp hundbajset efter Teddy?
– Om jag orkar, haha! Jag kanske skyller på benet och låter det ligga där, skämtar han.
Tom Nilsson har ju tidigare gästat Göteborgs-Postens hockeypodd Klubbland – och pratade den gången ingående om smärtan från att täcka skott på en rink.
Men vad är det allra värsta som backen råkat ut för på en rink?
Svaret kommer snabbt.
– Smärta har det varit en jäkla massa gånger, men en gång klöv jag underläppen. Jag hade två underläppar. När jag satt på akuten och väntade på att bli sydd så var jag ganska groggy och hade två underläppar att leka med. Man har varit med om en massa grejor!
Benbrott då?
– Nä, jag har faktiskt inte brutit nåt. Eller jo, jag har brutit tummen ... men det är smågrejor!
