Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mattias Balkander: "Inte en mans verk, men fakta i fallet: Låt honom spela"

Det går att göra statistik av allt, för mig är det här inte siffror, Alhassan Yusuf ska vara på planen så länge han tillhör IFK Göteborg. Det är kalla fakta.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det har varit mycket fokus på IFK:s offensiva pjäser på sistone. Av förklarliga skäl. Dels förstås nyförvärven Tobias Sana och Hosam Aiesh, men också att samtliga spelare, förutom Robin Söder – fram till Lasse Vibes segermål mot Helsingborg – förblivit mållösa de senaste sju matcherna.

Det är på sätt och vis sensationellt.

Det är också, efter segern mot Helsingborg, ett bevis på hur smart och viktig Lasse Vibe är.

Jag misstänker att Poya Asbaghi hade vissa svårigheter i arbetet med laguttagningen till matchen mot Helsingborg.

Passar bäst som balanserande

Det syntes tydligt mot Falkenberg senast, det syntes tydligt nu, hur skicklig den danske veterananfallaren är, hur han gör laget bättre.

Hur håller man honom utanför en startelva? Vibe håller sig framme på rätt ställe, manar på lagkamrater och förstår – som vid 2-1 – precis hur Robin Söder tänker.

Det jag däremot inte förstod var hur Poya Asbagbi tänkte när han bänkade Alhassan Yusuf.

Med Tobias Sana in i truppen har hans på senare tid givna plats som offensiv mittfältare försvunnit, han debuterade på vänsterkanten (mot just Helsingborg) och passar allra bäst som balanserande mittfältare.

Ingen i IFK har Yusufs lungor och presspel. Nigerianen kan väcka medspelare, jobbar för två och fuskar aldrig en meter.

Mot Helsingborg kom Yusuf in vid ställningen 0-1, han lämnade planen efter första IFK-segern på fyra matcher.

Bänken bör framhållas

Jag tror inte IFK-ledningen gör om misstaget att ställa över honom.

Fakta i fallet är att Blåvitt inledde säsongen med två förluster på tre matcher. Sedan dess har IFK bara förlorat en av 17 matcher. Alla med Alhassan Yusuf på planen. Det är såklart inte en mans verk, jag påstår inte det, men är tydlig fakta i fallet.

Det som också ska framhållas efter matchen på Olympia är att IFK numer har en bänk att tala om. Spelare som Lasse Vibe och Alhassan Yusuf är spelare som gör lag bättre – och hade krafter kvar när allt skulle avgöras.

För IFK Göteborg var den här segern livsviktig, förutsatt att laget på allvar vill försöka att ta en plats till Europa nästa sommar. Avståndet upp till tredjeplatsen är nu fem poäng. Jag skulle säga att det är möjligt.

När det gäller de omtalade nyförvärven Hosaim Aiesh och Tobias Sana är konstaterandet följande: Aiesh har än så länge endast glimtvis visat skälen till varför IFK värvade honom från Östersund. Han är bra på att göra svåra saker, men behöver bli bättre på det enkla, uppbyggande. Höjde sig i andra. Tobias Sana utsågs till matchens bästa spelare senast – och öppnade upp till Robin Söders kvittering nu.

2018 tog IFK Göteborg 31 poäng på hela säsongen, nu är den skörden 35. Med tio matcher kvar. Det är till och med bättre än säsongen 2016, då laget slutade fyra till sist.

Plus:

Robin Söder. Vad ska man säga? Har han någonsin varit inne i ett likadant målstim? Han är sååå viktig för det här laget. Jag vill även särskilt plussa Sebastian Eriksson, som var oerhört konsekvent i den här matchen – och bidrog till vändningen.

Minus:

Felvända fotbollsspelare är oftast sämre på att skapa målchanser och göra mål än rättvända. Det är dagens IFK-läxa.