När Sara Sundström var 16 år ville hon börja med sin första sport.
– Jag hade alltid tyckt att innebandy var kul i skolan. Men där fick man ju inte tacklas eller blocka med kroppen. Då var jag jättedålig. De andra hade jättemycket bollkontroll och jag blev mest avblåst hela tiden,säger hon.
Hon åkte i stället på en rugbyträning och blev fast.
Nu spelar hon i Göteborg RF, turnélaget West Coast Vikings och landslaget. Klubblaget, som är obesegrat i Sverige sedan 2012, är nyss hemkommet från SM-veckan i Norrköping. De vann med 55–0 i finalen mot Vänersborg.
2011 följde hon med en kompis på lacrosseträning och spelar i landslaget även där. För två år sedan ville hon hålla på med en vintersport.
– Mina kompisar bytte gym – då började jag med landhockey. I Sverige är det som störst inomhus. I små sporter börjar många i vuxen ålder och det blir mer jämlikt. Det är aldrig för sent att börja med en ny sport.
Sporterna är små här, men stora internationellt. Alla är med i OS och 29-åringen kommer sitta klistrad framför matcherna.
Det här året har hon tagit Idrottssveriges kanske ovanligastetrippel.
I mars vann hon SM-guld med sitt landhockeylag. I juni vannhon även SM i lacrosse med Farsta eftersom Göteborg för tillfället saknar spelare och håller på att rekrytera nya. Även i dessa SM blev segersiffrorna av utklassningskaliber: 7–0 mot Nacka, respektive 15–0 mot Sundbyberg.
Men Sara Sundström har stått på andra sidan också.
– Mina första fem år i rugbylaget förlorade vi varje match. Vi hade aldrig folk och var glada om vi fick starta matchen. Men vi hade så himla roligt ändå.
Vilken sport tycker du är roligast?
– Rugbyn är förstasporten. Den har jag hållit på med längst och är bättre i den. I de andra sporterna utvecklas jag snabbare och hittar nya grejer så de är roliga på det sättet.
Hur hinner du med?
– Det är ju min passion och min avkoppling. Jag kan rensa skallen från jobbet.
– Det är tur att tränarna, lagkamraterna, familjen och min pojkvän har tålamod och alltid uppmuntrar mig och får mig att göra det bästa vad jag än tar mig an i livet på och utanför planen.
– Genom att tacka ja tillde chanser jag fått så har jag fått äran att representera Sverige i de olikalandslagen. Hur många sådana chanser får man i livet?säger Sara Sundström.
Fakta: Sara Sundström
Ålder: 29.
Familj: Pojkvän, mamma, pappa och tre systrar.
Sysselsättning: Gymnasielärare i biologi och naturkunskap, är biolog i grunden.
Intressen: Sport, resor och djur.
Klubbar: Göteborg rugbyförening, Göteborg Lacrosse, Partille SC.
Position: Försvare i alla tre sporter.
Landslagsspel: Spelar både i svenska lacrosselandslaget och rugbylandslaget och representerat båda vid olika internationella mästerskap.
Fakta: Lacrosse
Spelas på gräsplan i ungefärligt storlek som en fotbollsplan.
Spelas med racket och tillhörande håv, med dessa kastar spelarna en gummiboll.
Målet vaktas av en målvakt, som har en målgård runt sig vilken inte får beträdas av anfallande lag.
Båda lag måste ha ett visst antal spelare på defensiv- respektive offensiv planhalva under hela matchen, annars döms offside.
Damer spelar med tolv spelare i 2x25 minuter, herrar spelar med tio spelare i 4x15 minuter.
Källa: Svenska lacrosseförbundet, ne.se.
Fakta: Landhockey
Spelas utomhus men kan även spelas inomhus, kallas då för indoorhockey.
Elva spelare på plan ska med hjälp av klubbans flata sida göra mål inom straffområdet. Inomhus är det fem spelare och en målvakt.
Tacklingar är inte tillåtna.
Speltiden är 2x35 minuter. Inomhus är den 2x20 minuter.
Källa: Svenska landhockeyförbundet, ne.se
Fakta: Rugby
Planen påminner om en fotbollsplan med flera markerade linjer. I försöksområdet, 10-22 meter bakom mållinjen, görs försök och bollen läggs bakom mållinjen. Ett godkänt försök ger fem poäng och rätten till en målspark på mål, som är format som ett H.
I grundversionen är 15 spelare på plan i respektive lag, med matchtid 2x40 minuter.
Sjumanna spelas 2x7 minuter på fullstor plan.
Det är bara tillåtet att tackla och hänga sig kvar om en spelare har bollen.
Bollen får bara passas bakåt.
Källa: Svenska rugbyförbundet.
