Jag känner bara en vrålande smärta när benet viker sig åt fel håll. Ni vet, som när du biter i aluminiumfolie och nerven i en tand bara rister till som en elektrisk stöt genom skelettet.
Mina vänner hånar mig.
Att få en halvfet och 120 kilo tung motspelare över ett knä som viker sig åt fel håll, ja … det är bara att resa sig på basketplanen.
Att det yttre ledbandet är av, att menisken har spruckit – det är smällar som du får ta när du fortfarande är 18 år och talangfull. I din hjärna.
Plötsligt står jag med två passerade knäoperationer, en helvetes artros som bara gamla gubbar åker på – och ett nästa steg som innebär något som mina barn skulle kalla ett robotknä.
”Tja, blir du inte bra nu så får du faktiskt sätta in ett titanknä”, säger min fysioterapeut med en axelryckning.
Det här är en evigt förbannad kamp mot min egen kropp.
Och den resan gör faktiskt ont.
En hel del fysiskt, men kanske allra mest psykiskt.
Det här är ett journalistiskt nedslag i folkhälsans tecken, en reportageserie med skratt, tårar, möten, människor och sporter som du lärt dig att älska eller kanske plötsligt upptäcker.
I en tid när idrottandet i lägre serier, för alla som inte är professionella, tvingats lägga ner så har också folkhälsan fått sig en ordentlig törn.
En del har slutat helt med idrottandet, andra har tagit tag i sitt liv ordentligt. Det behövs ju nåt att klamra sig fast vid, nåt som håller drömmen vid liv.
Det senaste året har vissa sporter ökat oerhört, medan andra drabbats hårt. Innebandygäng med ölmage och gruppträning på gym finns inte längre – och då har vi tvingats ta nya vägar.
Många har sökt sig till en padelhall, andra har dragit ut i skogen.
Sporthandlare berättar om cyklar som är slutsålda, om skridskor som inte går att få tag på, om våtdräkter som är värda sin vikt i guld.
Jag ser gärna kommande reportage om svettig crossfit, lerig mountainbike, kroppspåfrestande ocr-banor … men vad vill du egentligen läsa om?
Kanske har du en järnlady i ditt träningsgäng utomhus, eller så känner du en hel familj som lärt sig att surfa under pandemins tid?
Mejla mig på johan.rylander@gp.se – så ser vi till att göra fighten mot din egen kropp lite lättare.
Det får göra ont, det får vara motstånd – och det ska vara träningsvärk i kroppsdelar eller muskler som vi inte ens visste om att ni hade.
Är ni med mig?
Vem: Johan Rylander.
Bakgrund: Hockeykrönikör och sportreporter på Göteborgs-Posten.
Ålder: 47.
Vad: Gör under åtta veckor nedslag i olika sporter som vuxit och som fått folk att röra på sig under pandemin. Tipsa gärna på mejladressen johan.rylander@gp.se
Startvikt: 103,6 tunga kilo.
