De senaste åren har mästerskapen fullkomligen regnat över Ryssland. De arrangerade hockey-VM i år, sim-VM förra året, OS 2014 och friidrotts-VM 2013, för att nämna några. Och om ett och ett halvt år står man som värd för självaste fotbolls-VM. Hur kan det komma sig? Att av alla världens 195 självständiga stater är det just denna demokratiskt dubiösa stat som huserar globala mästerskap år efter år?
För att de mer än något annat land – möjligen med undantag för Qatar – satsar enorma, vansinniga, sjuka pengar på att knåpa ihop ansökningar som inga förbund tycks kunna motstå. När en supermakt som Ryssland spänner musklerna och synkar samman politiken med idrotten finns inga begränsningar vad gäller resurser.
Och är man en stolt idrottsnation så måste man ju se till att värdlandet får sina medaljer också. Vilket uppenbarligen också får kosta precis vad som helst – både ifråga om pengar, moral, och idrottares hälsa. Att vinna går före allt och idrottarna blir brickor i ett spel som bevisligen är så smutsigt att det överträffar de mörkaste av dystopier.
Över 1000 ryska idrottare har alltså deltagit i manipulerade dopningstester. Bara under OS Sotji ska tolv ryska medaljörer ha fuskat och enligt Richard Mclaren, som författat rapporten, ”korrumperade Rysslands OS-trupp spelen i London (2012) på ett aldrig tidigare skådat sätt”.
Så vad gör vi då? Stänger av ännu fler ryska idrottare? Ja, det måste såklart ske. Men framför allt måste Ryssland som idrottsland straffas för vad man gjort mot just idrotten. Och det straff som svider allra hårdast är om man berövar dem de mästerskap som skänker både legitimitet och status åt Ryssland.
Jag tänker på fotbolls-VM. Det historiska första VM:et på rysk mark. Ryck det ifrån dem.
Kom inte och säg att det inte är möjligt, att tiden är för knapp. Det är faktiskt bara en fotbollsturnering och om vi ger uppdraget till exempelvis Tyskland så löser de såklart det. Det är drastiskt, men att låta ett land som medvetet förstört så mycket av idrottens själ arrangera ett så eftertraktat och prestigefyllt arrangemang är både moraliskt och pedagogiskt oförsvarbart.
Så ta det ifrån dem.
Dessutom: Stefan Holm har helt rätt i att vi inte kan fortsätta låta enskilda länder själva bedriva antidopningsarbetet. För det kräver en tillit som har smulats sönder av framför allt Ryssland. Därför måste Wada bli större, mycket större, och själva utföra alla tester i alla länder.
Jag vet, det låter som ett omöjligt uppdrag. Och det är det nog tyvärr också. Men ser ni någon annan lösning?
