Blåbärsnationerna var skickade all världens väg, förfesten och kvartsfinalen mot Egypten avklarad. Nu var det semifinal, det var Frankrike på andra sidan – och det var 19 128 människor i Tele2 arena.
Redan innan matchen blåsts igång gungade den för mästerskapet uppbyggda läktaren på fotbollsarenans mittplan. När nationalsångerna dånade kändes digniteten på matchen i luften.
Ingen hade väl missat att världens bäste handbollsspelare, Jim Gottfridsson, missade mötet till följd av den fraktur i vänsterhanden han ådrog sig i mötet med Egypten. Många ögon riktades därför mot hans ersättare Felix Claar – som inledde mötet med att kasta bort en passning varpå Frankrike kunde kontra in matchens första mål. Lyckligtvis tog det inte lång tid innan han revanscherade sig och kvitterade till 2–2.
– Jag visst att jag skulle få spela otroligt mycket och det fick jag, sen hade jag velat att det skulle stämma lite mer, säger Claar efter matchen.
Redan då hade Andreas Palicka låtit de franska spelarna veta att han var på spelhumör. Dessvärre fick den franske motsvarigheten, Vincent Gerard, en snudd på bättre start.
Sverige inledde knackigt i offensiv riktning. Frankrike, hänfört av storstjärnan Dika Mem, drog därför ifrån till 6–3.
I detta läge kom Eric Johansson in från bänken, direkt visade han på hur viktigt hans skytte är när Sverige inte lyckades slingra sig igenom det uppställda försvaret.
Trots det kröp svenskarna inte närmare, med kvarten spelad stod det 9–6 på resultattavlan.
Mardrömsminuter
Först efter att Nedim Remili försökt dra tröjan över huvudet på Max Darj, och åkt på en utvisning, kom den svenska uppryckningen. En passning av den högre skolan från Johansson gav Daniel Pettersson chansen att sätta 9–8. Vilket han också gjorde.
Men det var tydligt att svenskarna fick jobba hårdare än fransmännen för att göra mål. Snart var ställningen därför 13–9 – varpå Glenn Solberg tog en timeout. Inte blev det bättre av att man tappade bollen i anfallet därefter, Frankrike satte 14–9 och Lukas Sandell åkte på en tvåa.
Där och då såg det tungt ut.
Det franska försvaret käkade upp svenskarna som gick till halvtidsvila i 16–12-underläge och med vetskapen om att man skulle inleda andra halvlek en man kort.
– Det är jobbigt. Framför allt jobbigt att vi aldrig får den kontakten med ett, två mål. Utan vi ligger tre, fyra, fem bakom nästan hela tiden och det är frustrerande, säger Felix Claar.
Carlsbogård fick rött kort
Gick det att vända? Sverige bestämde sig för att ge det en chans. In kom Hampus Wanne och ny energi.
Det gav effekt, tio minuter in hade avståndet krympt till 21–18. Sedan växte det snabbt igen till 23–18 – då kom Tobias Thulin in mellan stolparna.
Thulin stod för en viktig räddning direkt, sedan kunde Oscar Bergendahl reducera till 24–22. Tele2 var då och då en kokande kittel.
Dessvärre var det inte tillräckligt, fysiken och den individuella kvaliteten i det franska laget blev för tung för att hantera för det svenska laget.
– Anfallsmässigt är det lite för svajigt och lite för tveksamt. Vi får kämpa och när vi kommer till lägena så bränner vi lite för mycket. Jag bränner alldeles för många rena lägen och det är jobbigt, säger Claar.
Anfallsspelet blev knappast bättre av den kalldusch kom som med dryga sex minuter kvar att spela. Då åkte nämligen Jonathan Carlsbogård på ett rött kort – då var det game over.
Svenskarna kämpade tappert men till slut kunde fransmännen säkra sin plats i finalen genom att vinna med 31–26.
Efteråt var besvikelsen stor i det svenska laget.
– Vi lyckades inte hålla det tillräckligt kompakt i dag, det blev lite för glest i perioder och sen är de fantastiskt svåra och duktiga. Det är Barcas första mittsexa som står där och är tung och svår. Så i dag gör vi det okej, men om man ska vinna VM-guld måste det vara världsklass, konstaterar assisterande förbundskapten Michael Apelgren.
Wanne är mer direkt.
– Jag är sjukt förbannad. Vi missar alldeles för mycket. Lägen som vi inte missat under hela turneringen. Det är förkrossande så klart, att inte få spela finalen, säger han.
Nu får man först landa efter förlusten innan man tar sikte mot söndagens bronsmatch mot Spanien.
– I dag mår man dåligt, det måste man få tillåtelse att göra som idrottsman. Vi har precis förlorat en VM-semifinal. Man måste bearbeta och analysera i sitt huvud vad det är som har varit med om. Men när vi vaknar imorgon så är det fullt fokus på Spanien och försöka ta en bronsmedalj, säger Andreas Palicka.
