Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mikael Franzén känner en stor frustration kring situationen hans gamla förening Redbergslid befinner sig i.

Franzén ser inget hopp i arenafrågan

– Man får inte behandla människor som vill göra något bra på det här viset.
Inför torsdagens match mot Redbergslid drar Alingsåstränare Mikael Franzén fram stora lansen för sin gamla förening.

Ikväll gästar Redbergslid Estrad Alingsås. Medan AHK toppar tabellen och spelar inför tusentals åskådare i Estrad varje hemmamatch, kämpar RIK kring slutspelstrecket men framförallt – utan en arena att kalla sitt hem.

– Göteborg har behandlat den här frågan för RIK så jäkla dåligt, och man gör det gång på gång. Man kan göra fel någon gång, det är helt okej, men då måste man rätta till det felet också, dundrar AHK-tränare Mikael Franzén.

Hans passion för arenafrågan i sin hemstad, och för sin gamla klubb, går inte att ta miste på. Franzén har blivit en av de starkaste rösterna för att lösa den prekära sits som Redbergslid sitter i, då Lisebergshallen är riven och klubben inte är nära en ny, permanent lösning.

– När man fick ställa in en match i Scandinavium när det var kondens på golvet blev jag riktigt frustrerad. Då kände jag lite “vad håller ni på med, vad gör ni mot handbollen i stan?”. Visst är det kul att se fullsatta läktare i Scandinavium på EM och VM men man måste hantera vardagen också. Inomhussporterna är ofta lite mindre och då känns det som att kommunerna bara kan köra över de sporterna, säger han.

Inga beslut

Det som svider mest i Franzéns ögon är oenighet och obeslutsamhet hos politiken.

– Jag förstår att en politisk beslutsprocess tar tid. Det jag inte har full förståelse för är att man, efter att ha misshandlat en förening så mycket och rivit en arena utan att ha en ersättningsarena klar, fortfarande bråkar partierna emellan och skyller på varandra. Sätt er ner och ta ert ansvar! Hitta en medelväg! Lös frågan! Det finns en dialog, det vet jag, men kom för fan till skott. Ta in en fredsmäklare och fixa det bara.

Du är frustrerad?

– Jag blir ledsen. Det är oansvarigt hanterat. Hade det här varit fotboll hade det löst för länge sen.

Vad säger RIK-människorna du träffar och pratar med? Är dom uppgivna?

– Dom känner väl att ingen någonsin uttalar sig positivt om RIK. När det väl kommer upp till ytan är det viktigt att prata fint men nu har frågan varit död ett tag, och då är det ingen som säger något. Media har också ett ansvar. Det är därför vi har journalistik, för att ställa de här frågorna.

AHK-tränaren har gjort sin röst hörd i frågan rejält, inte minst på sociala medier, och har varit i kontakt med politiken i staden.

– Jag har mailat och ställt frågor, och två partier har ringt upp mig. Jag kommer nog dra det ett varv till snart igen, jag känner att vissa partier inte bryr sig alls medan jag haft en bra dialog med ett par stycken. Tyvärr känner jag att viljan inte finns. Den gör det bara om man sätter en nagel i ögat på dom, och så ska det inte fungera.

Problem för idrotten

Han säger vidare att det är ett problem i stort för hela idrottsrörelsen.

– Vi är den största folkrörelsen i landet och ändå ställs vi mot allt annat hela tiden, som skola och vård. Idrotten ska hela tiden ta hand om alla men får ingen hjälp, man bara litar på att den ska fungera. Men känner man sig motarbetad är det ingen som orkar.

– Jag har faktiskt haft funderingar på att starta ett idrottsparti, Det är kanske den vägen idrottsrörelsen måste gå för att nöta sina frågor. Men man ska orka det också.

Har du hopp om framtiden i den här frågan?

– Nej, det har jag inte. Man är gärna med och syns när det är fest men man ska tydligen inte ta ansvar för vardagen, det är den stora problematiken. Jag tycker inte man får behandla människor som vill göra något bra, och ser till att folk mår bra, på det här sättet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.