–Jag kommer inte ihåg någonting från kraschen, har bara sett den på Youtube, säger hon vid köksbordet hemma i Hålanda.
Papegojan i träningsrummet är tyst, katten springer och gömmer sig, mamma Iris häller upp kaffe och ställer fram rulltårta.
Så berättar Gunilla en lustig historia. Före loppet i Peking sa förbundskapten Magnus Olsson till en av de andra coacherna: ”Jag vet precis hur det här kommer att gå. Det kommer att vara en klunga hela loppet och Gunilla kommer att hänga med. Inför sista varvet kommer det att bli en krasch, men Gunilla klarar sig och då tar hon medalj.”
–När jag hörde det sa jag till Magnus att ”hädanefter kan du väl förmedla den informationen till mig i förväg så att jag är förberedd på det!”
Sex av loppets elva åkare fick avbryta tävlingen. Masskollisionen berodde på att en schweizisk åkare glömde att ställa om rullstolen till raksträcka efter kurvan och skar därför in framför de andra i cirka 30 km/tim.
55 000-kronorsstolen blev förstörd, men det tog försäkringen hand om. Och Svenska handikappförbundets friidrottskommitté har placerat henne i den grupp som får stöd fram till paralympics i London. De övriga åtta i gruppen är män.
–Det stora mål som ligger närmast är VM i Christchurch på Nya Zeeland i januari 2011. Sedan har jag inte sagt ett hundraprocentigt ja till London. Det var ju till paralympics i Peking som jag skulle vara på topp. Hade det gått riktigt bra där hade jag kanske dragit mig tillbaka. Men kraschen gjorde att jag vill ha revansch. Jag har inte gjort mitt, jag har inte fått prestera de där maxloppen ännu.
Hon tränar åtta pass i veckan, rullstolsträning på friidrottsbana och landsväg och så här års även på roller. Plus en del styrketräning. Hon säger att hon måste hålla på med träning för att hon och kroppen ska må bra.
Gunillas handikapp är ett medfött ryggmärgsbråck. Hon har aldrig vetat av något annat än att vara förlamad från midjan och neråt. Intresset för idrott väcktes tidigt, redan när hon var barn gillade hon att köra snabbt i korridorerna på barnhabiliteringen i Vänersborg.
Som sexåring gick hon med i den nybildade föreningen Drivringen i Trollhättan och samma år tävlade hon för första gången. Ett tag i ungdomen tvekade hon om hon skulle satsa på dressyrridning eller friidrott. Men där blev till slut häst näst bäst.
–När jag var 15 fick jag möjlighet att köpa en riktigt fräck tävlingsrullstol av min stora idol, Monica Wetterström. Då stod det mellan hästen och stolen och hur det nu var så insåg jag att rullstolen kunde jag bestämma över. Den bestämde inte över mig.
Född: 2 maj 1979 i Göteborg.
Familj: förlovad med Robert Fjällblad. Mamma Iris, pappa Lars-Eric och storasystrarna Madeleine och Erika.
Klubb: IK Drivringen i Trollhättan.
Tävlar: Rullstol 200 meter upp till 5 000 m. Satsar nu på 400, 800 och 1 500 m.
Meriter: 59 SM-guld, 1 EM-guld, 1 EM-silver, 5 EM-brons, 2 VM-silver, 3 VM-brons, sexa i paralympics 2008 på 800 meter. Innehar fyra svenska rekord på 800, 1 500, 5 000 och 10 000 m. Fick GP:s sportpris som bästa junior 1995.
Jobb: Ekonomiassistent i pappas företag.
Intressen: Ordförande i Ale DHR, jobbar handikappolitiskt med frågor om tillgänglighet, färdtjänst etc. Släktforskning, musik och att umgås med vänner.
Aktuell: Nominerad till GP:s stora sportpris för sina två VM-medaljer i Indien i höstas. Är som enda tjej bland nio utvalda handikappidrottar i friidrott med i Team London, en förbundssponsrad satsning på Paralympics 2012.
