Andy varvar upp ännu en gång

Andy Senorski är ett välbekant ansikte i Friidrottens Hus, på och runt Slottsskogsvallen och i alla sammanhang i Göteborg där det är fokus på friidrott. Han är amerikan, uppvuxen i Chicago, sportig redan från barnsben med amerikansk fotboll, basket, baseball och friidrott som säsongsbundna aktiviteter. – Till slut var jag tvungen att bestämma mig, säger han. Det blev friidrott. Jag fick ett stipendium och flyttade som 21-åring till Texas och studier vid Lamar University, som ligger söder om Houston vid den mexikanska golfen. Det brukar kallas för slumpen eller ödet eller kanske guds vilja. Men det var just dit som göteborgstjejen Midde Hamrin sökte sig i sin basketkarriär under 70-talets sista år. – Hon var ju en baskettjej, skrattar Andy. Men vi såg ju att Midde hade talang för löpning också. Hon tränade i ett tempo som våra bästa inte kunde hänga på i… Ja, så dags hade Andy gått från att vara student till att bli track and field coach och lärt sig att känna igen en talang när han såg en sådan. – Hon imponerade och till slut fick vi henne att byta fokus från basket till långdistanslöpning. Vi ska tacka dig för att vi fick en svensk världslöpare i Midde, alltså? – Ja, lite kanske… Andy och Midde blev ganska snabbt ett par. Första gången han var i Sverige var i september 1980, hösten efter det allra första Göteborgsvarvet. – Sedan blev det väl alla somrar under de närmaste åren, minns Andy. Men 1988 gick flyttlasset till Göteborg permanent. Och här är han fortfarande kvar, trivs och saknar egentligen inte så mycket från USA. – Det jag lämnade där ersatte jag med något mer värdefullt här, säger han. Jag har inte ångrat att jag kom till Sverige. I Sverige har han hållit sig nära Midde, friidrotten, Slottsskogsvallen och Friidrottens Hus under alla sina år här. Han är och har varit vaktmästare, allt-i-allo, funktionär och tränare och den här tiden på året varvar han alltid upp lite extra. Det är ju en halvmara på gång i dag, världens största till och med. – Jag har varit med varje år sedan 1988 i en rad olika roller, säger Andy. Det blir mitt 29:e varv i år och jag hoppas de vill ha mig kvar i många år till… – … och jag måste säga att jag är imponerad av hur alla de ansvariga runt varvet gjort detta till en fest som angår hela Göteborg. Du är en av de verkliga varvsveteranerna, alltså? – Ja, kanske det. Men det finns dem som varit med sedan starten 1980 då det var 1 800 deltagare, så där vill jag nog ligga lite lågt… – …men det är så fantastiskt att vara en del av engagemanget och glädjen runt varvet. Det är stort, det är oändligt mycket som måste fixas, men varje år rullar allt på hur lugnt som helst. Jag får jobba med underbara människor och det är en ynnest. Vad gör du i år? – Jag står vid målgången och sköter den manuella tidtagningen. Om något skulle gå fel måste vi ha en backup. Det ska nog bra, men om tekniken strular är jag i alla fall där. Har du sprungit varvet själv? – En gång, 1994. Jag tog mig runt på 1,33 och det är väl okej för en elitmotionär. Men jag vet ju vad jag kunde när jag var yngre. Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir några fler varv som löpare för min del, man vill ju inte visa hur dålig man är, hahaha… – Stolthet så klart. Hon är duktig, jag är glad att hon fick mig hit, utan henne hade jag ju aldrig fått uppleva Göteborgsvarvet överhuvudtaget!