Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Frisk ångrar inte avhoppet

FOTBOLL: Nio månader har gått sedan Anders Frisk lämnade den internationella fotbollsscenen. Hoten och förföljelsen är historia och nu ser han fördelarna med att inte vara domare. - Jag slipper i alla fall att göra januaritestet, skrattar han.
Anders Frisk kämpar i snöovädret för att ta sig upp för Avenyn. Paraplyet med Champions League-emblemet står emot en del, men den mörka rocken är ändå mer vit än svart när vi träffas på kaféet.
Efterspelet från Champions League-
mötet mellan Barcelona och Chelsea i mars blev för mycket. De mörka krafterna segrade och fick en världens bästa domare att sluta. Sedan dess har Anders Frisk medvetet hållit sig undan. Livet som internationell fotbollsdomare där EM- och VM-slutspel och internationella toppmatcher var arbetsscenen har bytts ut mot ett mindre glamoröst Svensson-liv. I dag är det arbete 9-17 och de sex barnen i familjen som fyller hans liv.
- Jag hade givetvis önskat ett annat slut på domarkarriären, men efter det som hände var det ofrånkomligt. Jag var rädd att något skulle slå tillbaka och därför har jag medvetet dragit mig undan offentligheten. Nu är det historia och något jag har pratat färdigt om. Sedan ett antal månader behöver jag inte oroa mig och kan i stället blicka framåt och ser tillbaka på min karriär med positiva minnen.
Vad saknar du mest?
- Det jag främst tänker på är kicken man fick när man blickade fram emot en match, den utmaningen den var härlig.
I dag har jag inte den, men jag föredrar ändå det liv jag har i dag.
Hur har din vardag förändrats?
- Det mest påtagliga var väl att chefen höjde min försäljningsbudget och att jag hinner vara med på föräldramöten, skrattar han. Sedan är det väl så att min familj och vänner ser mig oftare. Personligen har jag nog inte förändrats så mycket.
Viktigt arbeta mot avarter
Strax före jul fick han Fifas (Internationella fotbollförbundets) hedersutmärkelse "för någon som gjort fotbollen en stor tjänst". Det var också en stor förklaring till att han nu väljer att på nytt hamna i fokus.
- När jag mottog priset stod jag på nytt i skottgluggen, men det var helt okej och en kul uppmuntran. Nu känner jag mig lugnare och behöver inte oroa mig. Dessutom tycker jag att utmärkelsen förpliktigar.
I tacktalet passade han på att tala om hur viktigt det är att arbeta mot de avarter som finns inom fotbollen och som han själv blev ett offer för.
"Det är min nyårsönskan att varje spelare, åskådare, tränare och domare alltid frågar sig vad de kan göra för fotbollen. Att de, oavsett ras, religion eller kön, arbetar för att fortsätta att skydda och utveckla det vackra spelet fotboll".
- Jag älskar fotboll och vill givetvis att den skall förknippas med trevligheter, men den måste skyddas. Tyvärr finns det tråkiga element som måste bekämpas och det är viktigt att ledare och spelare funderar över vad man själv kan göra för fotbollen.
Men helt släppt fotbollen har han faktiskt inte. Han är mentor åt en tysk och en italiensk domare och har även agerat domar-
observatör och Uefa-delegat vid Champions League- och Uefacupmatcher under hösten.
- Jag fick en förfrågan och tyckte det lät bra. Däremot har jag medvetet bara varit på Gamla Ullevi vid ett par tillfällen i år. Nästa säsong kommer det nog att bli desto mer. Jag har genom alla år följt IFK Göteborg och grabben spelar i Gais.
Däremot är det helt klart att han inte tänker döma mer. Fast pipan har han sparat.
- Den ligger i garaget, allt annat har jag kastat. Pipan är från 50-talet och jag fick den en gång för länge sedan av Roland Bäckström, som bland annat var ordförande i Göteborgs Fotbollförbund. Den är både tejpad och lagad och under EM-slutspelet i Portugal (2004) var jag nog den enda som hade en pipa med kula i.
Uppskattande brev från engelsmän
Trots att han inte dömer är han noga med sin fysik. Tre, fyra löppass i veckan är samma dos som när han var som mest aktiv och julen till trots verkar han inte ha lagt på sig, åtminstone var man kan se där han sitter med den mörka kostymen på.
- I går sprang jag med orienteringslampan på. För mig handlar det om en "må-bra-fråga".
Minnen och meriter har han i massor och många lyfter fram EM-finalen 2000 som hans höjdpunkt. Själv väljer Frisk dock att se på sin karriär i ett större och annorlunda perspektiv.
- Jag ser det som en lång, härlig resa med mängder av möten med fantastiska människor. När jag tänker tillbaka kommer alltid minnesbilden från när jag var liten grabb och vi spelade mot gårdarna hemma i Guldheden. Jag brukar ofta säga att det är de små sakerna i vardagen som kan få stora konsekvenser i framtiden och det är ett tydligt exempel.
- De tråkiga sakerna, som händelserna med Terror-Tommy, Roms Olympia-
stadion eller Barcelona mot Chelsea är inget jag tänker på. Jag är inte sådan som person. Jag är oerhört glad och lycklig över det jag ha fått uppleva.
När åttondelsfinalerna i Champions
League nyligen lottades och det blir det en repris på mötet som fick Anders Frisk att sluta döma var det ofrånkomligt att händelsen på nytt hamnade i fokus.
- Då började samtalen komma, säger han. Jag tycker det skall bli jättekul och skall själv se matchen på tv. Min bild av engelsmän har inte förändrats efter händelsen utan jag har fått många uppskattande brev från engelsmän och jag som person är absolut inte långsint.
En av Anders Frisks vänner är Lars-Åke Björk, vice ordförande i Uefas domarkommitté. Någon utstakad väg för framtiden har Frisk inte, utan säger att "jag håller alla dörrar öppna för förslag"
- Vad som händer i framtiden vet jag inte, men i dag har jag inga uppdrag inom fotbollen. Jag har heller inget planerat för VM till sommaren.
Kaffet i muggen är slut och Anders Frisk tittar ut genom fönstret. Snön faller med samma intensitet och köpsugna stressar mellan butikernas mellandagslockelser. Själv lutar han sig tillbaka och verkar väldigt nöjd med livet.
Även utan domaruniformen på sig.
- Nu slipper jag åka till Linköping i januari och göra domartestet, säger han och skrattar högt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.