Främst i Sverige - men ändå i skuggan: "Helt rätt"

Det är när intervju går mot sitt slut i kafeterian på Eriksdalsbadet som tjejerna vid bordet bakom inte kan hålla sig.

– Vem är han? frågar en av dem och nickar mot Erik.

– Det är Erik Persson. Sveriges bäste manlige simmare.

– Oj, det visste vi inte. Vi såg att ni tog bilder och undrade. Erik Persson, alltså. Då måste vi komma ihåg det!

Erik Persson tar det med ro och ett snett och lätt generat leende. Han är liksom van att tjejer och världsstjärnor som Sarah Sjöström och Therese Alshammar har tagit den mesta uppmärksamheten de senaste åren. Det är okej, tycker han, för han har inte gjort resultaten för att ta upp kampen om rampljuset – inte än …

Vad däremot få faktiskt verkar veta är att killen som växte upp i Anneberg och som trots tre år i Stockholm fortfarande tävlar för Kungsbacka Simsällskap slutade elva i OS i Rio de Janeiro. Han slutade elva i hela vida världen, alltså.

– 2016 var helt klart ett spännande år för mig – jag kände att jag tog några kliv i rätt riktning. Min hårda träning har börjat betala sig, och det är bara att fortsätta vara noggrann och kämpa på, säger Erik, som förutom den där elfteplatsen i OS också kunde räkna in SM-guld, en fjärdeplats i EM och en sjätteplats i VM på favoritdistansen 200 meter bröst.

"Går inte att vara besviken"

I OS-semifinalen gjorde han det som han betraktar som sitt livs bästa lopp – hittills. Han satte svenskt rekord med sina 2,10,12.

– Det går inte att vara besviken om man simmar sitt fortaste lopp genom tiderna, men jag vet att det fanns detaljer som inte var hundraprocentiga i det loppet, säger Erik, som pratar om 2,10 som en drömgräns och en målsättning att klara – helst redan i år.

För att ge sig själv bästa förutsättningar för att klara det så bor han mer eller mindre i Eriksdalsbadet; i dess bassänger eller gym. Under ledning av Johan Wallberg ingår han i den elitgrupp som tränar uppemot tjugo pass per vecka. Bara söndagen är en vilodag.

– Kroppen måste ha en sådan dag också, säger han. Man måste återhämta sig och vila. Jag hinner inte med så mycket annat än träna, träna, träna – och vila. Jag har sett rätt lite av Stockholm med tanke på att jag har bott här i tre år, säger Erik och skrattar, och förklarar varför han fortsätter att tävla för sin västsvenska moderklubb:

"Vill ge något tillbaka"

– Kungsbacka som ort och som klubb betyder mycket för mig. Det är den enda klubb som jag har varit i. De fortsätter att stötta mig så jag kan satsa fullt ut på simningen och då vill jag ge något tillbaka. Men jag är inte hemma jätteofta. Senast var vid jul.

Just nu är Erik Persson inne i period med väldigt hård träning. Säsongsmålet är långbane-VM i Budapest i slutet av juli.

– Men jag är inte där än! Jag måste kvala dit och vi har en tävling i Stockholm i april då jag hoppas kunna göra det, säger Erik som varvar specialdistansen med att även simma 100 meter bröst.

Vad är skillnaden?

– På 200 meter kommer mjölksyran. Rejält. Den får man inte riktigt när man simmar 100 meter – så jag simmar 100 meter mycket för att kunna bli ännu mer explosiv i min simning. Sedan finns det massor av andra saker att förbättra, inte minst vändningarna som är så otroligt viktiga. Just nu och några år framåt är det bara simning som gäller för mig och mitt liv, och det känns bra att veta det.

TEXT

Tobias Jansson

sport@gp.se