I mitten på 1990-talet infördes en regel om timeout i svensk elitfotbollen. Sixten Boström i Örebro hade nog gärna flyttat tillbaka till timeout-tiden på torsdagen och helst börjat om matchen, eller åtminstone ändrat spelidé.
För så dåligt som Örebro spelade på Stockholms Stadion är det omöjligt att tro något annat än att laget ska stanna på undre halvan säsongen ut. Det var inte bara fumligt och slarvigt utan också viljelöst hos hela laget.
Det var så virrigt att backen Patrik Haginge efter knappt 20 minuter i ren panik sparkade bollen över sidlinjen för att sedan skälla ut lagkamraten Magnus Wikström.
Att ÖSK fick med sig 1–0 på straff, Valdet Rama, till halvtidsvilan var egentligen obegripligt. Något som James Keene också rättade till med sin kvittering i 47:e minuten.
Fem minuter senare var ÖSK:s Mohammed Saeid utvisad efter två gula kort på två minuter vilket nyinbytte Christer Youssef sedermera utnyttjade med sitt 2–1-mål som blev matchens sista.
Och apropå timeout. Sixten Boström och Örebro skulle behöva en timeout för hela serien just nu. Så man fick börja om från början.
