I Göteborg har solen visat sig gång på gång. På sina håll på de lite mer södra breddgraderna av Sverige har det varit värmerekord för mars månad. Något som dock inte verkar gälla uppe i Umeå.
För under uppvärmningen märkte spelarna i Häcken att det började snöa.
Då la sig aldrig snön på planen utan försvann.
I den första halvleken var det samma förutsättningar och då passade Johanna Rytting Kaneryd på att göra 1–0 till Häcken.
Ett klassmål av stjärnan.
Men särskilt mycket mer än så fick inte Häcken att jubla över.
För snön skulle förändra förutsättningarna.
Den andra halvleken blev en kvart försenad då snön fick skyfflas undan från planen. Under den andra halvleken fortsatte snön att vräka ner och med en dryg kvart kvar att spela fick matchen avbrytas.
När den senare återupptogs kvitterade Umeå omgående genom Henna Honkanen.
Ett mål som blev matchens sista.
Blytungt för Häcken som tappade poäng redan i premiären.
– Det var svårt att spela ... det var parodi. Det blåste jättemycket och en snöstorm på det. Det var kraftig motvind i andra halvlek och blötsnö och bollen gick inte ens tio meter även om vi sparkade den allt vad vi kunde, säger Häcken-tränaren, Robert Vilahamn och fortsätter:
– Vi hade 1–0 men det blev tufft.
Även om matchen i sig var svårspelad var poängtappet det som sved mest. För med tanke på att alla tror att det fortsatt kommer vara Häcken och Rosengård som gör upp om SM-guldet var poängtappet tungt.
– Det är två poäng som försvinner efter förutsättningar som är svåra att påverka. Det är sådant som händer i livet och vi får ta att vi ändå tog en poäng och inte åkte på en förlust. Jag är jättebesviken nu ... inte på spelarna för de gör allt de kan för att ro denna matchen i hamn. Det här var ett antiklimax. Det är bara ladda om och köra mot Hammarby på fredag, säger Robert Vilahamn.
Han var inte ensam i Häcken om att såga förutsättningarna som gavs i och med väderkaoset.
– Det var fullständig kaos! Jag har aldrig varit med om något liknande ... inför matchen tänkte jag att det här går nog bra ändå. Sen började det och det blev bara värre och värre. Det var fruktansvärt och man såg ingenting och det blåste spikar i ansiktet, säger Jennifer Falk och fortsätter:
– Vi var förberedda på att det skulle bli kallt och snöa lite men inte riktigt såhär ... vi fick ändå en bra start i första och kom in med bra energi och spelade bra. Sedan blev det ju som det blev i andra. Det gick verkligen inte att spela så som vi vill utan det var bara kamp och vilja i andra halvlek.
Inte direkt en drömpremiär det här?
– Det är klart att det svider! Det känns jäkligt trist nu ... man kan fråga sig om vi borde ha spelat eller inte? Framförallt i andra halvlek men det var ju samma för båda lagen. Men jo. Det är jäkligt tråkigt!
