Det var uppmålat som årets kanske viktigaste match. Ett ångestmöte med mörka rubriker hängande över Blåvitts spelare.
Det kunde inte ha börjat bättre för IFK Göteborg. Klockan hade precis passerat två minuter när Emil Salomonsson drog upp ett anfall på högerkanten. Bollen letade sig efter några om och men fram till Victor Wernersson i offensiv position. Hans inspel var precist – Sebastian Ohlssons löpning likaså. Den egne produkten tajmade, ställde in kroppen och satte bredsidan till. 1–0 satt i nätmaskorna. En suck av lättnad hördes från IFK Göteborgs bänk.
Var det målet som skulle ge klubben lite andrum? Som skulle ge spelarna självförtroende?
Tvärtom. Det enda laget som fick energi var Trelleborg. Det enda laget som skapade chanser var Trelleborg.
LÄS MER:Ett spelmål – på 630 minuter
Gästerna, jumbo i allsvenskan utan seger sedan maj, dominerade helt. Deniz Hümmet stod för årets miss då han, bara någon meter från mållinjen, sköt i ribban. Jasmin Sudic prövade från distans. Det tog en halvtimme, sedan låg kvitteringsmålet bakom Erik Dahlin. Efter en hörna hittade bollen fram till Robin Nilsson som ganska löst stötte in 1–1 bakom Dahlin.
LÄS MER:Så bra var Blåvittspelarna mot Trelleborg
Ridå. Tystnad. Oro.
Med bara sekunder kvar av halvleken höll det på att bli ännu värre. En djupledsboll letade sig fram till Felix Hörberg, som drogs i armen av David Boo Wiklander. Signalen från domare Patrik Eriksson kom kort därefter – men den var för paus och inte för den straff Trelleborg ville ha.
15 minuters vila. Sedan åtta minuters spel i samma mönster. IFK fungerade inte.
– Jag kan inte förklara vad som händer efter 1-0. Vi blev väldigt rädda helt plötsligt. Det absolut segaste anfallsspelet jag har sett överlägset i år, det som följer sedan. Det finns inget bolltempo att prata om i backlinjen, det finns inget bolltempo på mittfältet, det finns knappt bra värderingar heller, säger Poya Asbaghi.
LÄS MER:Mentala osäkerheten problemet för Blåvitt
Det var i den situationen Tobias Hysén byttes in.
Det var som att hans blotta närvaro på Gamla Ullevi väckte något till liv hos hans lagkamrater. Löpmeterna blev fler. Passningarna hittade rätt oftare. Avsluten närmare målburen.
Det var bara målet som fattades.
LÄS MER:Fansen tog emot spelarbussen inför ångestmatchen
Det hade så desperat behövts. Sirius hade några timmar tidigare vänt ett underläge mot Elfsborg och därmed närmat sig Blåvitt underifrån i tabellen. Marginalerna neråt hade minskat.
Med tio minuter kvar kom det så. Målet.
Men det var Trelleborg som gjorde det. Trots ordentligt spelövertag för hemmalaget var det gästerna som förmådde vara dödliga när läget dök upp. Felix Hörberg fick en ny chans i djupled. Hans skott satt perfekt vid ena stolproten.
LÄS MER:"Tack för den här tiden, Poya"
Trelleborg ledde. IFK behövde minst ett mål. De hade tio minuter på sig. Inget hände. De fick fem minuters tilläggstid på sig. Inget mer än en handfull chanser hände. Inte förrän tiden i praktiken hade tagit slut. Då sparkade Tobias Hysén i huvudet strax utanför straffområdet.
Klubbens veteran blev liggande obehagligt skadad. Han lämnade några minuter senare på bår med en nackkrage.
LÄS MER:Hysén ut på bår efter brutala sparken
Giorgij Charaisjvili fick frisparksläget i hans ställe. Och han förvaltade det. Bollen satt i krysset och noll poäng blev en poäng.
Total desperation och oro blev några sekunders lättnad. Men det var besvikelsen, av alla kvällens känslor, som hängde kvar i luften.
– Vi är där vi är, vi behöver en seger. Vi behöver slåss för den segern tills den kommer. Vi behöver saker vi brukar göra fast ännu bättre, säger Poya Asbaghi.
