Regionens söner kärnan i Gais allsvenska framgångssaga

Många elitklubbar i svensk fotboll har som målsättning att ha en stor andel egenfostrade spelare, vara bäst på att hitta lokala förmågor och i nästa led få dem att sätta avtryck. Att nå dit är inte alltid helt enkelt. Men i Göteborg har Gais lyckats.

När Grönsvart vann Ettan södra gjorde man det med ett lag där 15 av 24 spelare hade fått sin fotbollsfostran i Göteborgsregionen. När det i fjol blev en andraplats i superettan var siffran 13 av 26 och i år är den tolv av 27. I sammanställningen är inte sådana som Mergim Krasniqi, uppvuxen i Borås, eller Jonas Lindberg, född i Göteborg men fostrad i Falköping, inkluderade utan alltså endast spelare som har moderklubbar i någon av de tolv kommuner som omfattas av Storgöteborg.

Magnus Sköldmark, teknisk direktör i Gais, berättar att det är en högst medveten strategi från klubbens håll att satsa hårt på det lokala och regionala.

– Vi har en procentsiffra nedskriven om hur många spelare vi vill ha från den egna akademin i A-truppen. Där har vi en bra bit kvar innan vi är uppe på den nivå vi vill. Sedan har vi också ett annat riktmärke, och det är att det lokala/regionala ska vara i övertag i truppen, säger Sköldmark.

Strategin spetsades efter superettan-degraderingen

En inriktning som tydligt formades redan ett par år innan Gais åkte ur superettan men som blev ännu mer prioriterad efter degraderingen till Ettan södra hösten 2021.

– Man kan säga att vi tog vid där klubben redan hade börjat. Och visst var det så att en påverkan, när man åkte ner till division 1, blev att man tittade ännu mer noggrant på det som fanns nära, säger Sköldmark.

– Flera av de lokala spelarna som Axel Henriksson och Gustav Lundgren kom till oss inför den säsongen och Mervan Celik kom tillbaka på sommaren, exempelvis, tillägger Sköldmark och påpekar att Gais gärna tittar på och värvar spelare från andra regioner eller länder – men stommen i truppen ska ha förankring i Göteborg.

– Grunden behöver finnas i vår region. Det har vi landat i. En stor, robust del av vår grupp ska komma härifrån. Sedan får man skjuta till spelare från andra regioner eller utomlands i vårt sökande efter mer fotbollskvalitet.

Att satsa på det här sättet tror Sköldmark det finns mycket att vinna på. I allt från identitetsbyggandet av klubben till det rent praktiska vid övergångar.

Qviding-fostrade huvudtränaren Fredrik Holmberg, som också han, precis som assisterande tränare Kenneth Gustafsson och målvaktstränare Ole Söderberg, är söner av regionen är inne på samma spår.

– Det finns så mycket talangfulla spelare här i närområdet, så varför ska man gå över ån efter vatten?, säger Holmberg.

Han fortsätter:

– Vi gillar att ha den lokala förankringen och tror det är viktigt att ha det i laget. Sedan är vi inte låsta vid någonting. Det viktigaste är att hitta bra fotbollsspelare och människor. Men ser man rent praktiskt så finns det också saker som att hitta lägenheter, fixa med boenden och sådant som blir enklare när det satsas lokalt. Vid en större flytt krävs det ofta en mycket större insats som organisation.

Gais bygger lokalt även i allsvenskan

Att även stora delar av ledarstaben har den lokala förankringen tror Magnus Sköldmark är av stort värde.

– Det ger definitivt en stabilitet. Man är härifrån, har koll på sakerna, man vet att man trivs med att vara och leva här. Sedan var det inget medvetet val att det blev så utan det handlar om att de som är bäst för den här gruppen och de som har rätt kompetens ska leda oss. Det har våra tränare, säger Sköldmark.

Över tid, tror du det är realistiskt att bygga en trupp med så stor andel lokala förmågor och ändå kunna vara tillräckligt slagkraftiga på högsta nationella nivå?

– Det är klart att det blir tuffare för spelarna som kommer från serier underifrån nu när vi är högre upp. När vi var i Ettan var det lättare att komma till oss och starta med gruppen när resan börjades. Glappet är ganska stort nu från division 2 eller division 3 upp till allsvenskan, i den typen av divisioner där vi har hittat många. Men har man bara rätt egenskaper tror jag ändå att det mest handlar om hur man som klubb guidar en spelare och hur de hanterar det rent mentala som är avgörande.

Han tillägger:

– Vi gillar också att det blir svårare och svårare, vi är lite idioter på det sättet. Vi vill tro stenhårt på den väg vi har valt och det som byggts upp. Den tron blir på något sätt det som driver alla i rätt riktning. Sedan vet alla som kommer hit att är du väl här så är du här på lika villkor. Och modellen, sättet vi tränar och spelar på ger resultat för den utvecklingen också – så även med lokala spelare. De har också två ben, en hjärna, hjärta och lungor, säger Sköldmark och kostar på sig ett skratt.

Kan det bli för mycket lokalt fokus?

– Nej, det tror jag inte. Göteborg växer så det knakar. Det finns väldigt många bra fotbollsspelare i och runt stan. Och alla är inte födda i regionen, det är alla möjliga nationaliteter som bor och lever i Göteborg. Jag tror bara vi har skrapat på ytan. Så mycket talang finns här.

Där utklassar Gais både Blåvitt och Häcken

Hur mycket av ert scoutingarbete lägger ni på de regionala lagen och spelarna?

– Tack vare att vi nyligen har varit nere och vänt är det klart att vi då fick en fördjupad bild av division 1 och de lokala lagen här omkring som vi har nytta av. Sedan är det våra ledare och tränare som är ute och kikar mycket och så får vi även, precis som kring andra spelare, tips på spelare att titta på. Då följer vi givetvis upp det. Men där har vi ett stort arbete att göra framåt, hur vi ska kartlägga på bästa sätt och vilka processer vi ska prioritera.

Ser man till allsvenskan i stort är det inte andelen spelare med lokal förankring som framför allt är det som sticker ut med Gais – utan hur stort förtroende de får och vilka betydande roller de har. I princip hela lagets kärna med August Wängberg, Axel Henriksson, Gustav Lundgren, Joackim Åberg, Mervan Celik och Mergim Krasniqi är fostrade i stan eller i närområdet.

I derbyt mot IFK Göteborg var sex av elva startspelare i Gais från Göteborgsregionen. Jämfört med de allsvenska konkurrenterna i stan är det en avsevärd skillnad i hur mycket förtroende de lokala förmågorna får i Grönsvart. Häcken har 13 spelare från Göteborgsregionen, vilket alltså till och med är fler än Gais, men fyra av dem är utlånade och väldigt få har bärande roller.

IFK Göteborg har valt en annan väg och satsat hårt på danska och nordiska spelare överlag. Sju kontrakterade spelare i Blåvitts A-trupp har sin moderklubb i regionen, men bara tre har fått speltid i allsvenskan 2024. Linus Carlstrand, Sebastian Ohlsson och Gustav Svensson.

När det kommer till antalet spelade minuter för göteborgare är det ett förkrossande Gais-övertag på både Häcken och Blåvitt. Gais har till och med fler spelade minuter än vad de andra två har tillsammans.

I Gais spelartrupp är man övertygade om att just den stora lokalkännedomen som många i laget har, om Göteborgsfotbollen och rivaliteten som råder mellan lagen, var en bidragande orsak till att Gais vann derbyt mot IFK Göteborg i början av maj.

– Jag tyckte att man märkte mot IFK att vi var många som förstod vad den matchen innebar för supportrarna. Vi är flera som har varit i och runt omkring allt länge. Ända sedan man var liten har man följt de olika derbyna och förstått hur mycket som står på spel, säger Harun Ibrahim.

Spelartruppen om den lokala prägeln: ”Något extra”

Axel Henriksson, som inledde sin karriär i IK Zenith ute i Björlanda, tar vid:

– Vi är många som är förankrade här och framför allt känner vi nog alla folk som är gaisare. Jag är inte gaisare i grunden, men jag har blivit det. Och jag känner gaisare sedan tidigare och jag vet hur mycket de där matcherna betyder för dem. Det kanske inte de här inflyttade danskarna i IFK gör i samma utsträckning. När det då spelas derby så kanske det betyder att vi vill ge ännu lite extra på planen. Samtidigt som det inte är någon ursäkt för Blåvitt, det vore ett jävla loserbeteende i så fall.

Henriksson tror överlag att en stark kärna från regionen också gör det lättare att skapa en stabil grund att stå på för alla i truppen.

– Jag tror det blir enklare att bygga lagkemi då. Det är säkert en förklaring till att vi har fått ihop det. Många har sitt fäste här, många har Göteborg som sitt hem. Det är lite lättare att få en trygg grupp, en kärna, i stället för att det spretar åt alla håll.

Kungsbacka-Fostrade Joackim Åberg tycker det är inspirerande att Gais hittills har visat att modellen också kan skörda bra resultat på allsvensk nivå.

– För mig är det en extra stolthet, hundra procent. Jag tycker det är lite coolt att vi har kunnat göra den här resan – och fortfarande gör det – med så många härifrån.

Han tillägger:

– Det blir något extra. Vi som är härifrån vet verkligen vad Gais är. Det är stort, det är häftigt. Det gör att man får en extra tändning.

Ser man till var de tolv Gais-spelarna och de tre ledarna i organisationen som är fostrade i regionen, har sina rötter blir det också tydligt att hela Storgöteborg är representerat. Det är allt från Onsala i söder, Björlanda i väster till Angered i nordost. Det är inte bara en omfattande geografisk spridning utan även olika typer av socioekonomiska områden.

Gais-basen: ”Vi är jättestolta”

Just det där är något Magnus Sköldmark tycker värmer lite extra inombords.

– Det är inget vi har tittat på när vi har rekryterat, utan det är egenskaper vi tittar på då, men vi är jättestolta över att det är på det här sättet. Det är superbra.

Harun Ibrahim, som är uppvuxen i Gårdsten, där Gais sedan tio år tillbaka bedriver CSR-arbete i form av fotbollsskola för barn och ungdomar, sätter ett stort värde på klubbens inriktning.

– Det här visar att det finns många bra spelare i Göteborgsområdet och att Gais är en klubb som satsar på sina egna och värnar om oss från stan och de olika områdena där.

Både han och Axel Henriksson tror att den bredden skapar större möjligheter att bygga nya och starka band till supportrar på olika platser i stan.

– Jag känner folk från min barndom ute i Björlanda som är Gais-supportrar, de tycker det är jättekul att jag spelar i Gais. Det kan säkert göra något extra att de tycker det är roligt att känna någon som spelar i Gais. Det är säkert likadant ute i Onsala, Biskopsgården och överallt där vi har spelare som har anknytning. Och det har vi på flera ställen, säger Henriksson.

Harun Ibrahim tar vid:

– Jag gillar att vi representerar så många olika människor, från så många olika platser. Det gör nog det lättare för supportrar att känna en starkare gemenskap med oss. Jag vet bara själv i Gårdsten, där jag är uppvuxen, hur det har förändrats. Många fler är intresserade nu, de tycker att vi är ett härligt gäng, har olika typer av individer som står för olika saker. Jag tror det är extremt viktigt, säger Ibrahim.

Fotnot: Göteborgsregionen är ett kommunalförbund som omfattar tolv olika kommuner i Storgöteborg. Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö ingår i förbundet.

LÄS MER:Ratades av Häcken – nu gör Henriksson, Åberg och Milovanovic succé i Gais

LÄS MER:Fem punkter efter Gais seger mot Elfsborg

LÄS MER:Alexander Ahl-Holmström i kontraktssamtal med Gais

LÄS MER:Axel Henriksson matchhjälte – Gais besegrade Elfsborg

TEXT

Philip Trollér

philip.troller@gp.se