Med anledning av att SVT i dag repriserar Sveriges klassiska kvartsfinal mot Rumänien i fotbolls-VM 1994 väljer GP att återpublicera matchreferatet från bragden i San Francisco.
Likt alla svenskar var Thomas glad som en speleman efter dramat på Stanford Stadium. Glad och ödmjuk på samma gång.
– Ärligt talat borde vi vunnit under ordinarie tid, vunnit med 1-0, tyckte han.
– Det var oproffsigt av oss att släppa till så.
Arg? Ilsken? Besviken för att rumänerna bjöds in? Nädå. Det blev bara en lite stunds realism mitt i firandet.
– Jag tycker att det är fel att så här viktiga matcher avgörs med straffar. Det borde vara sudden-death. Först 30 minuters förlängning och är det oavgjort då så ytterligare en förlängning med sudden death.
Eftersom han inte har något val så accepterar han naturligtvis de regler som finns.
Och mycket noga poängterade han:
– Det är roligare att vinna så här.
Roligt. Och kanske riktigt, om vi gör ett litet försök att vara objektiva. Efter Tomas Brolins fräcka 1–0- mål drygt tio minuter från slutsignalen såg det så rätt och riktigt ut.
Men...
En gnutta ouppmärksamhet. En stor portion otur och i ett nafs var det svenska landslaget inne i en berg-och-dal- liknande färd mellan fotbollens himmelrike och helvete. 1–1 och förlängning.
1–2 och depression. Stefan Schwarz utvisad efter andra varningen.
Spel tio mot elva. 2–2 och gigantisk lycka.
Jätteläge för Henrik Larsson att ordna 3–2 men bom och förtvivlade utrop.
Straffar.
Mild missade första.
Rumänien hade övertaget de tre första omgångarna. Sen kom Petrescu, ytterbacken. Slog bollen till höger och Ravelli fick upp en näve som täckte bollen.
Roland Nilsson – som inte slagit en straff sedan missen för IFK Göteborg mot Barcelona i Europacupen 1986 - ordnade svensk ledning i femte och sista omgången.
En riktig rackarrökare som om han lämnat alla nerver hemma i Helsingborg.
Domitrescu utjämnade.
Extrastraffar.
Henrik Larsson – i sin 11:e landskamp - stegade fram och grundlurade Prunea.
5–4.
Belodedici klev fram. Nervositeten lyste.
– Tomas (Brolin) sa till mig: "Stå mitt i målet, stå på båda fötterna och vänta så länge du kan. De är nervösa och blir ännu mer nervösa om du avvaktar".
Ravelli avvaktade. Och avvaktade.
Belodedici slog sig bredsida ganska hårt, halvhögt och mot höger stolpe. Dit också Ravelli kastat sig. Också den bollen boxade han ut.
Och sen blev det glädje.
Vild, otyglad, blågul vikingaglädje.
– Jag nervös? Faktiskt inte alls, förklarade Thomas Ravelli.
– Jag menar, jag har allt att vinna. Det är dom som är nervösa.
Och så fick han ikläda sig en stor, STOR, hjälteroll just denna dag då han tangerade Björn Nordqvist rekord 115 landskamper.
Får vi fråga vem som har regisserat detta?
– Fick ett fax från Björn där han skrev: "Lycka till! Det är på tiden att du slår rekordet!"
Vilket Thomas Ravelli kommer att göra på onsdag i Rose Bowl. I VM-semifinalen mot Brasilien.
Och varför skulle det sluta där just.det underbara VM-äventyret 1994?
– Fast jag tycker han har gjort sitt nu, sa Lasse Eriksson, rumskamrat och stötta.
Alltså efter 116 och 117.
Två VM-matcher till blir det för Thomas. Frågan är bara vilken valör det är på den sista. Sämst är det match om tredjepris och vem hade trott DET från början.
Var ärliga nu!
