Det var efter att ha varit på väg från Salernitana till Udinese som ett konkursande Napoli 2004 visade intresse från Kalle Corneliusson. Först sade han nej eftersom han ville spela i Serie A och inte i Serie C dit Napoli var nedflyttat. Sedan blev han utlånad och spelade – framför allt under hösten 2004 – en del matcher i tröja nummer 10.
– En fantastisk upplevelse som jag är glad för i dag, säger Kalle Corneliusson.
Egentligen var tröjnumret pensionerat och tillägnat Diego Maradona. Men begränsningarna gällde bara i Serie A och Serie B, däremot inte i Serie C där Napoli skulle spela säsongen 2004/2005.
I serie C numrerades startspelarna dessutom från ett till elva och hade inte, som i de två översta serierna, personliga truppnummer.
LÄS MER:Kaotiska scener – tusentals vill se Maradonas kista
Mycket skriverier inför matchen
Därför skulle beroende på spelsystem i första hand vänsteryttern spela med nummer tio.
Här konkurrerade Kalle Corneliusson inför säsongsstarten 2004.
– Det var mycket skriverier om detta inför premiärmatchen. Vi som var aktuella var överens om att vi inte var någon Maradona – och när matchen väl är igång spelar det ingen roll vilket nummer du har på tröjan, säger Kalle Corneliusson.
LÄS MER:Villas-Boas förslag: Pensionera nummer 10 – i alla lag
Även om Napoli också 2005/2006 spelade i Serie C var säsongen 2004/2005 den enda – och den senaste – säsongen som tröjnummer 10 inte har varit fredat i klubben.
Kalle Corneliusson fick även personligen träffa Diego Maradona vid ett tillfälle. Det var i samband med Ciro Ferraras avskedsmatch i juni 2005.
”Den häftigaste match jag har varit med om”
– Vår massör var nära vän med Diego och såg till att vi i laget fick träffa honom enskilt i 30-45 minuter. Han pratade med alla spelare. Det var roligt. Ett minne för livet.
LÄS MER:Ekström och Hysén om oförglömliga möten med Maradona
Vad minns du från mötet?
– Han pratade lite med mig. Jag vet inte om han visste att jag var svensk, men han pratade om Ralf Edström lite grand. Han var vänsterfotad, det var Ralf också. Han mindes volleyn från fotbolls-VM 1974. Det var roligt, jag sade att jag var kompis med hans son (Pierre). Ibland är världen liten.
Det personliga mötet är inte det största minnet från händelsen.
– Det stora minnet är när anfallaren Roberto Sousa satt och grät som ett barn av lycka. Det var stort som argentinare att få träffa honom, säger Kalle Corneliusson.
Avskedsmatchen innehöll spelare som Zlatan Ibrahimovic, Alessandro del Piero, Thierry Henry, Michel Platini och Michael Laudrup.
– Det var som att gå in i ett Panini-album, bara världsstjärnor allihop. Det är den häftigaste matchen jag har varit med om, att få träffa så många barndomsidoler, säger Kalle Corneliusson.
Precis som övriga världen sörjer han Diego Maradonas död.
– Han var den siste rockstjärne-fotbollsspelaren. Lite som Frank Andersson. Inte så välkammad, han körde sitt race. En underbar fotbollsspelare, men jag har svårt att tror att han var en av de lyckligaste människor som levde på den här jorden.
LÄS MER:Diego Maradonas karriär i bilder
