Bottenstrid och undvikt kval i sista sekunderna av säsongen, två år i rad. De två senaste åren för IFK Göteborg har varit rejäla misslyckanden och det är längesen som de blåvita upplevde framgång.
Hur har de här åren egentligen påverkat supportrarna?
Hur mås det efter smällen mot Hammarby i premiären och hur blir årets säsong?
GP ställde sex frågor till fyra profilerade supportrar inför hemmapremiären mot Halmstad.
Andreas Toll, tidigare ordförande i supporterklubben Änglarna
Ni blev hyllade under cupen, hur bra mådde man då?
– Det var en speciell situation, såklart. Man mådde väldigt, väldigt bra, något annat ska man inte säga även om man inte riktigt vågade tro på det. Det byggdes upp över tid. Vi hade ett par matcher mot lite svagare motstånd där vi faktiskt inte var oroliga för något vilket vi ofta varit innan, i alla fall de senaste åren. Sedan vågade man inte riktigt tro på media-bilden, att vi skulle ha ett fantastiskt år, men känslan var ändå att vi har något på gång och att det är jäkligt spännande att se vart det tar vägen.
Käftsmäll direkt i premiären, hur mår du nu?
– Det kändes som premiären kunde få olika scenarier. Det här var något man pratade om, att man skulle få den här käftsmällen och tas ner på jorden igen. Det var inte jätteoväntat med tanke på vad man gått igenom under alla år, även om det ändå kändes ganska långt borta. Kanske var det lika bra att den kom direkt, så har vi gjort det och förstår att vi fortfarande har en lång väg att vandra. Det gäller att kämpa på och hitta spelet som fanns under försäsongen.
Det känns som IFK-supportrarna sällan kunnat pusta ut, i alla fall senaste åren. Hur påverkar det ens vardag och liv?
– Ja … det är upp och ner med allting. Man lever efter resultaten och någonstans blev väl den senare tiden med utebliven framgång någon form av slentrian. Man kom inte riktigt ner i de här djupa dalarna som man kan göra när det går bra och helt plötsligt går dåligt igen. Men det är klart att det påverkar ens liv. Segrar, förluster, allting påverkar och man bär huvudet högre efter en vinst när man kommer till jobbet. En förlust blir tung. Man vill inte prata.
Vad tror du om årets lag och vilka förväntningar har du?
– Ser man på det vi presterat i år och det får man ändå tro på att det finns kvar och att vi kan hitta tillbaka till det. Om vi studsar snabbt tillbaka här mot Halmstad så tror jag ändå att vi har ett ganska roligt år framför oss. Vi ska inte dra för stora växlar av det. Vi kommer inte vara med i toppstriden, men vi ska inte heller vara i botten. Vi kommer få uppleva ganska många roliga stunder och segrar under året. Hamnar vi någonstans femma-nia får det ses som realistiskt.
Det har blåst kring klubben även i vinter med flera stora förändringar. Håkan Mild är fortsatt kvar, vad hoppas du på där? Hur ser du på den situationen?
– Ja. Det har varit lite turbulent överallt och blir så när framgångarna uteblir. En klubb som IFK Göteborg ska inte hamna i de här lägena som man varit i under de senaste åren. Det är helt naturligt att personer och arbetssätt blir ifrågasatta. Nu har man valt en väg, medlemmarna valde en styrelse och styrelsen är de som fattar besluten strategiskt och hur man ska arbeta framåt. Jag tror vi behöver en stabilitet nu och jag litar fullständigt på att styrelsen kommer fatta rätt beslut om hur vi ska gå framåt. Oavsett vad de besluten är.
Slutsålt i ännu en hemmamatch, vad säger det om de blåvita supportrarna?
– Det är rätt galet att vi lyckats fylla Gamla Ullevi. Det har varit slutsålda bortasektioner och högt tryck. Alla sluter upp trots hur det sett ut på planen och att man inte fått tillbaka det man har velat. Det visar att det finns en kraft och vilja från supportrarna att göra det tillsammans och sluta leden och jobba ihop. Man måste ge en eloge till Kamratgården också som på ett jättebra sätt jobbat långsiktigt och strategiskt för att fylla läktarna. Det gäller att fortsätta och med lite framgång kan vi fortsätta utvecklas i den riktningen. Sedan har vi utmaningar i att utvecklas ännu mer med tanke på hur Gamla Ullevi ser ut. Det går inte att locka mer folk och sälja fler biljetter. Det blir ett sätt att sätta tryck på staden.
Elsa Alm, poddprofil och ledamot i Änglarnas styrelse
Ni blev hyllade under cupen, hur bra mådde man då?
– Kanon, såklart. Man har varit svältfödd på framgång så länge att det är lätt att ryckas med när man får ett hundben kastat till sig. Det är inte skönt att komma upp till ytan sedan, men tyvärr nödvändigt.
Käftsmäll direkt i premiären, hur mår du nu?
– Helt okej ändå. Det var inte kul på söndagens match, men det är bara att skaka av sig och gå vidare. Jag är helt övertygad om att vi kommer göra en mycket bättre säsong i år än de två föregående fiasko-säsongerna.
Det känns som IFK-supportrarna sällan kunnat pusta ut, i alla fall senaste åren. Hur påverkar det ens vardag och liv?
– Det påverkar mig mycket. Vid seger vill man ta del av allt kring laget och allas analys om vad som gått rätt. Lyssna på alla poddar och kika in alla program. Vid förlust vill man mest gräva ner sig. Det blir inte kul att möta antagonister i kollektivtrafiken eller på jobbet.
Vad tror du om årets lag och vilka förväntningar har du?
– Det laget vi har nu är det bästa jag sett sen ”Baby-Blåvitt” 2019. Våra unga ytterbackar imponerar, nyförvärven har levererat direkt och det känns som att det finns en helt annan tro på spelidén än tidigare.
– Samtidigt är det viktigt att inte sväva iväg. Det är klart man vågar drömma och titta uppåt i tabellen, men jag är nöjd om vi börjar prestera utifrån ekonomiska resurser. Vi ligger i mittenskiktet i den ekonomiska tabellen av allsvenskan, då är det också där vi ska hamna. Allt över det är bra, en överprestation. Undre delen av tabellen vore att underprestera.
Det har blåst kring klubben även i vinter med flera stora förändringar. Håkan Mild är fortsatt kvar, vad hoppas du på där? Hur ser du på den situationen?
– Det klart att det har varit en turbulent tid, som lämnat spår, hos många. Jag tror att den nya styrelsen måste analysera varför IFK Göteborg de senaste åren strukturellt underpresterat sett till förutsättningar. Den frågan är större än vem som ska vara klubbdirektör.
Slutsålt i ännu en hemmamatch, vad säger det om de blåvita supportrarna?
– Det pekar verkligen på behovet av en arena med rätt kapacitet! Att få biljetter till IFK Göteborgs matcher är snart svårare än att få biljetter till Oasis-konserterna. Det är kul att det är sån hajp - men trist att så många göteborgare behöver stå utanför. Hör ni det, kommunpolitiker?
Rasmus Forsström, tidigare ledamot i Änglarnas styrelse
Ni blev hyllade under cupen, hur bra mådde man då?
– Man är inte van vid att må så bra och känna hopp som Blåvittsupporter så känslan blev nästan överväldigande. Man sög upp alla positiva känslor som en torr svamp.
Käftsmäll direkt i premiären, hur mår du nu?
– Inte så dåligt som man kan tänka sig. Försäsongen visade ändå att man kan såra lag av olika kvalité på olika sätt. Sedan kommer man inte kunna göra det varje gång, men det känns som vi kommer kunna vinna fler matcher 2025. Men man blev lite nedtagen på jorden.
Det känns som IFK-supportrarna sällan kunnat pusta ut, i alla fall senaste åren. Hur påverkar det ens vardag och liv?
– Det påverkar mycket i ens sociala liv då intresset för allsvenskan är så extremt högt. Eftersom man gjort sig erkänd som inbiten IFK-supporter sedan lång tid tillbaka är det ett samtalsämne som tidigt kommer på tal i möten med bekanta. Speciellt om det går dåligt.
Vad tror du om årets lag och vilka förväntningar har du?
– Att vi kommer kommer ha lite fler och högre toppar med detta lag och förhoppningsvis inte lika djupa dalar. Truppen känns mer genomtänkt och finkalibrerad.
Det har blåst kring klubben även i vinter med flera stora förändringar. Håkan Mild är fortsatt kvar, vad hoppas du på där? Hur ser du på den situationen?
– Det värsta med situationen är att den är så låst och polariserad. Jag hoppas att supportrar och ledning kan enas på ett eller annat sätt. Sedan tycker jag det är lite märkligt att Håkan överlevt flera misslyckade satsningar och organisationer under sin tid här. Det känns som vi tappat mycket mark till konkurrenter medan vi nästan haft ständigt kaos sedan han tillträdde.
Slutsålt i ännu en hemmamatch, vad säger det om de blåvita supportrarna?
– Att vi lyckats skapa en kultur och gemenskap runt IFK Göteborg. Att vara fotbollssupporter är något man vill identifiera sig som. Det är fantastiskt att vi växer och folk vill vara en del av gemenskapen. Tråkigt att inte alla får plats bara.
Pontus Wernbloom, tidigare spelare i klubben
Ni blev hyllade under cupen, hur bra mådde man då?
– Då var det ”high life” och det tycker jag det ska få vara när man vinner fotbollsmatcher. Om man inte njuter då när fan ska man annars göra det?
Käftsmäll direkt i premiären, hur mår du nu?
– Den var supertung såklart. Framförallt sättet som vi torskade på. Sedan är det bara en match så man ska nog inte dra för stora växlar av den. Nu får vi en perfekt match att studsa tillbaka på mot Halmstad.
Det känns som IFK-supportrarna sällan kunnat pusta ut, i alla fall senaste åren. Hur påverkar det ens vardag och liv?
– Jag är rätt van eftersom jag varit på båda sidor och är rätt bra på att inte låta sånt påverka mig särskilt länge. Sedan är det klart man har lite annorlunda studs i steget när det går bra.
Vad tror du om årets lag och vilka förväntningar har du?
– Det kommer gå bättre än förra året, man har ett grundspel som ser ut att fungera och som sprider ett lugn. Kan man bara få till hemmaspelet så kommer det räcka till en placering på övre halvan.
Det har blåst kring klubben även i vinter med flera stora förändringar. Håkan Mild är fortsatt kvar, vad hoppas du på där? Hur ser du på den situationen?
– Att han fortsätter vara kvar på sin position och inte blandar sig i sporten. Nu har vi en sportslig ledning på plats som jag tycker bra om och som jag tror kan få oss på rätt köl sportsligt.
Slutsålt i ännu en hemmamatch, vad säger det om de blåvita supportrarna?
– Att supportrarna är de verkliga hjältarna som orkar stå där match in och match ut utan att få något i gengäld mer än att behöva betala för överprisade korv med bröd och bira. Utan dem så hade klubben mer eller mindre gått under.
