Flest medlemmar – ändå syns supportklubben Änglarna sällan i debatten

Det hör inte till vanligheterna att Änglarna låter sig intervjuas av Göteborgs-Posten. Sedan jag började på tidningen 2021 har jag vid ett antal tillfällen försökt komma i kontakt med företrädare som på sin höjd svarat kortfattat via mejl.

Men i februari valde den officiella supporterklubben ny ordförande. Han heter Adrian Pihl, är 35 år gammal och blåvit sedan skolåldern. En före detta sektionsordförande på Chalmers som idag jobbar som arkitekt på stadsbyggnadsförvaltningen vid Gustav Adolfs torg. Det gör förstås att att hans idéer och tankar när det kommer till IFK Göteborgs framtida arenahem blir särskilt intressanta. Adrians vision handlar varken om att bygga ut Gamla Ullevi, eller bygga om stora Ullevi.

– Värdet som skulle skapas av det sett till investeringskostnaden är relativt lågt, säger Adrian Pihl.

Han tillägger:

– Medan vinsten att bygga något helt nytt kan bli mycket större.

Adrian Pihls förslag är att IFK Göteborg lämnar centrala Göteborg för att flytta till Kviberg. Där menar han att det finns yta, kommunikationer och närhet till Blåvitts akademi och PSA-inomhusarenan. Där kan en evenemangsarena för 50 000 åskådare byggas tillsammans med staden som också är hans arbetsgivare, vilket han är noga med att förtydliga.

Adrian Pihls förebild är Friends Arena och den stadsdel som vuxit fram runt arenaprojektet i Solna.

– Göteborgs stad måste välja väg. På sikt är bästa lösningen för Blåvitt att flytta från stan. Vi måste tänka om på en grundläggande nivå, tycker Adrian.

Vore det inte en stor sorg? Blåvitt har alltid spelat i centrala Göteborg?

– Jo, en jätteförlust. Supporterupplevelsen är bra på Gamla Ullevi. Tyvärr är all annan upplevelse ganska dålig. Jag är rädd att vi måste flytta för att få det bättre.

När skulle en ny evenemangsarena i Kviberg kunna stå klar?

– Om 10-15 år.

Det är tålamod som gäller?

– Ja, och jag förstår att det känns hemskt, men vi såg med Gamla Ullevi hur fel det blir när man snabbspolar processen, säger Adrian Pihl.

Änglarna – en resebyrå för bortamatcher?

Anledningen till att jag träffar Adrian Pihl i en hotellobby dryga veckan före årets allsvenska premiär är dock en helt annan än arenafrågan. Det började med en diskussion på sociala medier kring vilken roll den officiella supporterklubben Änglarna egentligen har i det moderna supporterlandskapet? Är de blott en resebyrå för bortamatcher, eller varför syns och hörs de inte på samma sätt som betydligt mindre grupperingar?

Änglarna är trots allt fortfarande störst. Med sina 3 500 medlemmar är de rentav enormt mycket större än exempelvis ”Ultras Göteborg”, ”Supras Göteborg” och ”Oktoberkamraterna”, samt huligangrupperingen ”Wisemen” tillsammans. Som research inför artikeln kollar jag upp saken med både Blåvitt och supporterpolisen. Antalet aktiva ultras kring Blåvitt beräknas till strax över 100 personer. ”Wisemen”, en huligangruppering med ett uttalat våldskapital, lockar 20-30 personer. Totalt rör det sig om knappt 150 så kallade risksupportrar kring IFK Göteborg, enligt uppgift.

Medan ultrassupporter och huliganer agerar publikt via gemensamma aktioner, banderoller och kommunikéer, samt direkta konflikter med IFK Göteborgs styrelse och ledning, finns en uppfattning att den stora, officiella Supporterklubben Änglarna har marginaliserats till blott en ”bortamatchresebyrå”.

Adrian Pihl håller delvis med.

– Jag tycker egentligen det är ett väldigt tråkigt svar, men det stora är resandet. Vi arrangerar många resor och det är betydligt krångligare än vad utomstående förstår. Många plötsliga vändningar. Till exempel nu inför premiären mot Hammarby när trafikverket ställde in vår tågavgång med fyra veckors varsel. Då tvingas vi boka om alla 500 resenärer till bussar. Det blir ett pusslande som tar stor arbetstid, mycket dialog med föreningen och polisen, säger Adrian.

Som nyvald ordförande har Adrian en målsättning att Änglarnas övriga verksamhet ska synas mer. Exempelvis det han kallar ”Änglahjälpen” som egentligen är ett åtta år gammalt projekt.

– Det handlar om att försöka göra IFK Göteborg till hela stadens lag. Där samlar vi helt enkelt in pengar för att köpa biljetter till ungdomar som annars inte haft möjlighet att gå på en Blåvitt-match. Att tillsammans med föreningen ha folk som möter barnen vid arenan då det är en logistisk mardröm att ta 50 skolungdomar till en match.

Ett annat konkret exempel rör föreningsdemokratiskt engagemang likt exempelvis VAR-frågan i fjol.

– Där jobbade vi tillsammans med Öis, Gais och till och med Häcken. Vi argumenterade för att Göteborgs fotbollsförbund skulle arbeta mot införandet av VAR. Vilket vi också lyckades med, konstaterar Adrian Pihl.

Är det här svaret på frågan vilken roll den officiella supporterklubben spelar i dagens supporterlandskap?

– En viktig del av svaret. Att ha den samlande rösten, och representera 3 500 medlemmar, i en fråga vi anser viktig för svensk fotboll, är svårt att göra om du inte har mandatet som officiell supporterförening.

Änglarnas roll i sprickan runt Blåvitt

Att vara den samlande rösten leder oss in på kärnan i intervjun. En rad mindre grupperingar har brutit dialogen med Blåvitt så länge Håkan Mild är kvar som klubbchef. Föreningen har i sin tur agerat mot påtryckningarna genom en skrivelse på hemsidan om att klubben är under attack samt en efterföljande polisanmälan kring otillåten påverkan.

Efter föreningens välbesökta årsmöte där en delvis ny styrelse valdes, och klubbchefen Håkan Mild fick ett stort stöd från medlemmarna, har situationen lugnat sig. Inte minst tack vare goda sportsliga resultat under försäsongen. Men sprickan mellan de hårdföra risksupportrarna och Håkan Mild består.

Frågan är vilken roll Änglarna kan spela här? Kan de vara en samlande kraft som Adrian Pihl nämner ovan? Den frågeställningen visar sig vara mer komplicerad.

– Det fanns de som tyckte att Änglarna borde ha synts mer i vintras. Men den krassa verkligheten är att Änglarna var inte inblandade alls i det där. De grupperingar som har konflikten med föreningen har inte hört av sig till oss. Ingen har pratat med Änglarna från något håll. Vi har varit helt utanför det, säger Adrian Pihl.

Han tar själv upp det omtalade mötet på Kamratgården mellan tre representanter för huligangrupperingen ”Wisemen” och bland annat Håkan Mild. Ett möte som nu är föremål för en polisutredning.

– Änglarna har inte varit med där heller. Det blir väldigt svårt för oss att ta någons parti, säger Adrian.

Är det inte er uppgift som officiell supporterklubb att uttala stöd för föreningen?

– Det tycker jag ändå att vi har gjort. Jag fick frågan av P4 tidigt, och då var jag jättetydlig med att vi tar avstånd från hot och otillåten påverkan. Det är väldigt allvarliga anklagelser. Det tar vi absolut avstånd från, och det har vi varit tydliga med utåt. Men återigen, vi har inte varit med på mötet och vet inte vad som har sagts. Det har ju framkommit att den andra parten, ”Wisemen”, inte delar föreningens bild av vad som har sagts. Och Änglarna var inte med på mötet. Vi kan inte säga vad som sagts eller inte sagts.

Gör ni ingen skillnad på ”Wisemen” och föreningen IFK Göteborg utifrån vems bild som kan tänkas vara mest korrekt?

– Alltså…om vi pratar demokrati igen: I USA får man inte rösta om man är dömd för brott. Är det bra?

Jag menar så här: Har du inte större förtroende för IFK Göteborg som förening än för ”Wisemen” som gruppering?

– Jag har jättehögt förtroende för Håkan Mild som människa och person. Sedan kan jag vara kritisk till vissa av de grejer han har gjort i IFK Göteborg, men jag har väldigt stort förtroende för honom som person. Men framför allt tror jag väldigt mycket på att man är oskyldig tills man är dömd. Det här med bortom rimligt tvivel är viktigt för mig. Kan det vara så, som en medlem lyfte på årsmötet, att när ”Wisemen” säger något, så upplevs det som mer hotfullt än det avses vara? Då vill jag inte gå in och säga att de har rätt, och de har fel.

Om man tar exemplet att när en viss motorcykelklubb kommer in med västarna på, så blir det de säger, även juridiskt, extra hotfullt, eftersom det sitter ett budskap i västarna. Så är det väl med firmagrupperingarna inom fotbollen också? De talar utifrån sitt våldskapital?

– Jo, men det vill jag att rätten testar också. Det får redas ut rättsligt, tycker Adrian Pihl.

Du nämnde att du hade ett stort förtroende för Håkan Mild. Är det din personliga bild, eller hur ser Änglarna på Håkan Mild?

– Det var min personliga åsikt. Änglarnas roll är att försöka stötta IFK Göteborg, och Håkan Mild är anställd av IFK Göteborg. Vi vill att Håkan Mild ska göra ett bra arbete. Gör han ett bra jobb är vi jätteglada. Vi vill hjälpa honom och stötta honom att göra ett så bra arbete som möjligt. Sedan om han är rätt person för att göra det arbetet eller inte har vi inte diskuterat. Det är inte vår roll egentligen.

Om Håkan Mild är rätt person är en fråga för styrelsen?

– Ja, i grund och botten. Det är en medlemsfråga för IFK Göteborg. 3 500 medlemmar i Supporterklubben Änglarna kommer inte kunna enas om vad vi tycker i den frågan.

IFK Göteborg har uppmuntrat till att ta upp dialogen med de mindre grupperingarna igen. Hur ser du på det?

– Jag tror att dialog alltid är den bästa vägen framåt för att lösa problem. Sedan får vi se om det blir så.

Kan Änglarna medla?

– Jag tror inte att det är Änglarnas roll att göra det via media i alla fall. Det är en dialog man får ha internt i så fall. Det handlar om en allmän känsla av trygghet. Om två parter som är i konflikt med varandra ska ha ett samtal vill de kanske inte att externa parter ska ha en insyn i konflikten. Där vill man kunna vara lite sårbar och öppen. Om Änglarna ska ha en roll är det i så fall på ett sätt alla känner sig trygga med.

Ni ska inte kopiera Donald Trumps taktik då i ”medlandet” mellan Ukraina och Ryssland?

– (skratt) Det hoppas jag verkligen inte att vi gör, säger Adrian Pihl.

Under tiden rättsprocessen har sin gång, och den allsvenska fotbollssäsongen närmar sig, funderar Adrian Pihl och Änglarna vidare på vilken roll de ska ha kring den spricka som kvarstår mellan Håkan Milds IFK Göteborg och de högljudda, mindre supportergrupperingarna.

– Bara för att de syns och hörs betyder inte att de är flest. Om man tittar på Änglarnas roll så pratar jag med dig nu. Det är inte alla medlemmar som kommer att tycka att det är rätt beslut. Men vi gör det för att försöka vara en nyanserad röst i det hela. För att belysa att vi har fler medlemmar, och vi har medlemmar på alla läktare. Vi måste representera fler medlemmar än bara de som står på Kommandobryggan. Men gör vi det bäst genom att också skrika och hålla upp andra banderoller? Eller hur gör man det på bästa sättet?

Adrian Pihl sammanfattar:

– Det som sker runt fotbollen är egentligen en spegling av samhället i stort. Samma problem som vi ser i samhället ser vi på fotbollsläktarna när det kommer 20 000 åskådare till en match. Och det är väl också det fina med fotbollen, att hela vårt samhälle är representerat. Men det innebär också att det kommer finnas väldigt många olika åsikter. Jag tycker det är viktigt att försöka vara lugn och nyanserad i debatten, men det gör också att vi inte blir en lika högljudd motröst.

Text

Robert Laul

robert.laul@gp.se

Följ

Robert Laul är krönikör och reporter med över 20 års erfarenhet av att ha bevakat herrallsvenskan och landslagsfotbollen. Robert bevakar svensk fotboll i allmänhet och fotbollen i väst i synnerhet.