Göteborgarna som sänkte Barcelona

Det är den 2 december 1964. En månad tidigare har en rafflande spurt i allsvenskan slutat med att Djurgården bryter IFK Norrköpings dominans i svensk fotboll. I mästartruppen kallas spelarna för ”Tjalle”, ”Laban” och ”Knivsta”. På tv-apparaterna, som fortfarande bara har en kanal, rullar Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan för första gången, Nelson Mandela har suttit ett halvår i sin cell på Robben Island efter sin livstidsdom i juni och Beatles håller fyra konserter på Hovet i Stockholm – utan att sälja ut.

22 år gammal står Örjan Persson inför ett vägskäl. Han har stormat fram längs med Örgrytes vänsterflank i tre säsonger och gjort det så bra att förbundskapten Lennart Nyman börjat ta ut honom i landslaget. Ett kontraktserbjudande från Skottland lockar – men han vet inte mycket om laget som vill värva honom.

Den 13 oktober hade han gett Örgryte, med Agne Simonsson som spets längst fram, ledningen i Uefacup-föregångaren Fairs cup mot skotska Dunfermline. Öis förlorade visserligen matchen med 4–2, men Örjan hade imponerat. På läktaren satt Dundee Uniteds manager Jerry Kerr och funderade. Hans klubb var på väg att åka ur och nu sökte han febrilt efter förstärkningar. Han hade hittat vad han sökte i Danmark – och i Göteborg.

Örjan Persson bestämmer sig för att skriva på. Affären är gratis för Dundee United då alla spelare i Sverige fortfarande är amatörer. Örjan blir i och med flytten den förste svensken någonsin i skotsk fotboll. Kort därefter ansluter danskarna Finn Døssing och Mogens Berg. I laget finns dessutom norrmannen Finn Seeman.

När sedan en halvback får benet avsparkat i en träningsmatch strax innan jul frågar Jerry Kerr Örjan om inte den där nickstarke backen från Öis match mot Dunfermline kan tänka sig ett äventyr på andra sidan Nordsjön. Det kan Lennart Wing – som snart utgör det femte hörnet i Dundee Uniteds nordiska kvintett. Klubbens satsning kallas ”The Viking Invasion”.

– Jag visste inte vad jag gav mig in på. Jag trodde faktiskt att jag hade skrivit på för den andra Dundee-klubben. Så det var fel Dundee jag gick till. Men vi blev bättre än dem sedan. Vi låg i botten när vi kom men vände det ganska drastiskt och kvalificerade oss för Europa, säger Örjan Persson.

För den huvudstarke Wing, som sadlade om till sittande mittfältare i Skottland, gick flyttlasset i februari 1965.

– Det var jätteroligt att komma över och få jobba med fotbollen på heltid. Här hemma hade jag mitt jobb som brandman att sköta. Nu fick jag 300 pund i veckan för att spela fotboll. Man skulle ha blivit proffs nu istället, säger Lennart Wing.

Han anpassar sig snabbt till den brittiska fotbollen och hålls högt av Jerry Kerr.

– Wing var tveklöst den bäste av de jag hämtade över. Han var en spelare som hade allt. Han kunde nicka bollen hårdare och längre än de flesta andra spelare kunde skjuta den, har managern sagt.

Örjan Persson fortsätter forsa fram längs vänsterkanter även i Skottland men skickar nu in inlägg till Finn Døssing istället för Agne Simonsson. Resultatet är detsamma. Trots eventuella språkförbistringar hittar Örjan och Finn snart varandra med förbundna ögon och dansken snittar knappt ett mål per match.

Med sina nordiska influenser klättrar Dundee United i tabellen. Första året med göteborgska förtecken slutar klubben nia. En femteplats året efter kvalificerar Dundee United för en plats i 1966 års Fairs cup – det som i dag är Europa League. Den här säsongen dundrade skotsk fotboll fram som en stor säckpipespelande ångvält i Europa.

Celtics Lisbon Lions propagandavinner över Helenio Herreras försvarsmursbyggande Inter och blir första brittiska klubb att ta hem Europacupen. Glasgow Rangers är ett bortdömt mål ifrån att besegra Bayern München, med Franz Beckenbauer, Sepp Maier och Gerd Müller i laget, i cupvinnarcupens final. Dessutom går Kilmarnock till semifinal i Fairs cup.

Vad Örjan Persson och Lennart Wing gör med sitt Dundee i det här kiltkriget? De spelar ut Barcelona.

– Jag tyckte inte det var så märkvärdigt att möta dem. Vi hade bra självförtroende och kämpade som djur. Det kan man komma långt med, säger Örjan Persson.

2–0 hemma på Tannadice Park inför rekordnoteringen 28 000 personer. 2–1 på Camp Nou. Inte så märkvärdigt kanske, men en seger som man minns än i Dundee.

– Jag var över nu i höstas med mina barn. Tösen min är född i Skottland och grabben var tre år när vi flyttade. När vi kom dit firade klubben 50-årsjubileum av segern, så jag fick klippa bandet för en ny monter från den matchen, säger Lennart Wing.

Det blev höjdpunkten för svensk fotbolls första Skottlandsproffs. Lennart åkte hem till Göteborg. Örjan flyttade till Glasgow Rangers. De spelade inte tillsammans på elitnivå mer. När Örjan vände hem till Rödblått hade Lennart redan återvänt till att sticka huvudet i eldsvådor istället för nickdueller. Örjan höll igång över VM 1974.

I dag lever berättelsen om svenskarna som förde Dundee United till sin första storhetstid fortfarande kvar. Både Lennart och Örjan har valts in i klubbens Hall of Fame och deras egna minnen av åren i Skottland återuppväcks en gång om året. Då återses ”The Viking Invasion” i antingen Göteborg eller Odense och pratar om en tid då några amatörer från Norden besegrade oddsen – och Barcelona.

– Vi började ses 1968. Vartannat år är vi hos oss och vartannat år är vi hos Finn eller Mogens. Vi sitter och snackar gamla minnen och pratar om hur bra vi var en gång i tiden, säger Lennart.

TEXT

Joel Tivemo

sport@gp.se