Det var den 11 februari i fjol som Catrine Johansson drabbades av en hjärnskakning på en träning med Göteborg FC. Året som gått beskriver hon som ett helvete fyllt av mörker och rädsla. Efter att ha varit en ordinarie startspelare sedan 2009 försvann hon totalt från fotbollen under ett år.
– Det blev för mycket i vissa fall, och då har tänkte man om det ens skulle gå att ta sig tillbaka. Idag är jag mindre tolerant och kan inte kan hantera stressiga situationer lika bra.
Under en inläggsövning nickade Catrine undan två bollar på kort tid. Hon beskriver känslan som konstig, men inte allvarlig.
Dagen efter träningen spelade hon 90 minuter i en träningsmatch. Matchen blev hennes sista för året. Någon dag senare gick hon in i hjärnvila och hade under flera veckor problem med både ljud och ljus. Att plötsligt tvingas till att ligga hemma i mörker tog hårt på henne.
– Livet gick från 100 till noll och det kändes som att jag saknade ett sammanhang.
Rädslan och mörkret
28-åringen berättar mer om hur expertis och anhöriga hjälpte henne ur mörkret. Bland annat fick hon träffa en psykolog under en tid efter skadan.
– Jag var fortfarande rädd, men det underlättade att mina nära fanns där och försökte göra mig glad.
– Livet fortsatte ju för lagkamraterna, men inte för mig. Jag kunde inte gå till jobbet, och jag orkade inte komma ner till anläggningen som annars varit mitt hem i 15 år. Jag förknippade så mycket av det med skadan.
Utöver känslan av att världen fortsatte snurra medan hon själv satt fast så fortsatte även symptomen från hjärnskakningen.
– I början kunde bara något som musiken i omklädningsrummet bli för mycket för mig.
Efter hjärnvilan började resan tillbaka från mörkret till fotbollen. Våren och sommaren beskriver Catrine som jobbig, och att hon i perioder kände sig väldigt nere.
Inledningsvis fick hon bara göra mindre ansträngande aktiviteter som cykling och simning för att få upp pulsen. Det var först runt kring sensommaren som hon började dyka upp på Valhalla IP igen.
– Det var upp och ner under hösten. Vardagen kändes okej, men på planen var jag fortfarande orolig för höjdbollar. Känslan att det kunde hända igen hämmade.
Under hösten och vintern har Catrine långsamt börjat hitta tillbaka till fotbollen. Hon känner inte av symptomen på samma sätt som innan.
– Jag har varit med laget sedan november, men känner en stor skillnad idag gentemot hur det kändes då.
Comeback efter ett år
I år är hon tillbaka och har siktet inställt på den allsvenska premiären.
– Jo, jag skulle säga att det är ett realistiskt mål att vara hundra procent till april.
De första spelminuterna kom redan i lagets första träningsmatch mot Vålerenga den 31 januari när Catrine byttes in med kvarten kvar av matchen. Då hade det gått 349 dagar sedan den där olyckliga inläggsövningen. En återkomst som blev känslosam.
– Först kändes det konstigt att ta på sig matchtröjan igen. Jag frågade mig själv: "Kommer jag verkligen spela?". När jag väl kom in så var det mycket känslor och kramar från lagkamraterna.
De kommande månaderna fortsätter Catrine resan tillbaka. Hon har tillhört GFC i mer än tio års tid och gjort nära 200 allsvenska matcher för laget, så hon är väl medveten om vad som krävs för att ta och behålla en plats i laget.
– Jag har förlorat ett år som inte kommer tillbaka. Höjdbollar och hörnor är jag inte jätteförtjust i längre, men det är bara att köra på. Min målsättning är att kunna vara bekväm med att nicka igen.
– Det finns fortfarande en liten rädsla över att man aldrig blir hundra procent, men jag känner att jag måste ge det en ärlig chans.
Matchen mellan Göteborg FC och Lidköpings FK direktsänds på gp.se – sändningen startar 14.50, matchstart 15.00.
