Den alpina parasportstjärnan uppmärksammades stort när hon – trots väldiga skadeproblem – i vintras vann två guld och tog ett brons i Paralympics.
Årsjö, 21, har en muskelnedsättning i högerbenet, en bieffekt av syndromet som hon föddes med, Klippel-Trenaunays syndrom.
Hon hemlighöll sin funktionsvariation i 18 år. Nu kan den som vill se hur hennes högerben ser ut. Hon har lagt upp en bild iklädd bikini, tagen på en balkong på Mallorca, med texten: "Jaa, hörni, det här är jag. Glöm inte att tycka om er själva."
Vad fick dig att ta beslutet?
– Jag har tänkt i över ett år på att jag vill göra det. Hela det här året har jag räknat ned månaderna tills att jag ska ta några snygga bilder och lägga upp, säger hon.
– Jag snackar om att vara den där förebilden, pratar om allt man ska göra men själv har jag inte visat benet än.
Vad vill du uppnå med bilderna?
– Jag hoppas att det här kan vara till extra hjälp för andra. Jag känner att jag verkligen kan påverka människor och när man får höra att man varit en hjälp, då blir man riktigt glad i hela kroppen. Alla individuella idrottare är mycket "ego", tänker bara på sig själva och att vinna. Här får jag med något annat på köpet, gör något större.
”Jag är inte jag utan det här benet”
Publiceringen görs även för att tysta tvivlare.
– Många har undrat och frågat och ifrågasatt. Vissa har till och med varit lite arga och tyckt att "hon borde inte vara här", "hon ljuger" och så där. Coacher och andra åkare har ifrågasatt varför jag är med när det ser ut som att jag har ett friskt ben.
Årsjö är öppen med hur funktionsvariationen format henne.
– Jag är inte jag utan det här benet. De senaste åren har det blivit som en identitet. Jag tjänar pengar på grund av benet, jag har fått en massa nya vänner, jag har en massa mål och jag är glad över benet.
– Tidigare påverkade det mig mer negativt. Det har tryckt ned mig, varit en börda och jag har känt hat. Det är fortfarande en börda på grund av smärta och medicinska problem, men det är något jag vant mig vid att hantera.
– Jag uppmanar andra att våga vara sig själva, oavsett om de har en funktionsvariation eller inte.