Damerna har det herrarna saknar

ANNONS
|

Striden om SM-guldet 2006 var över redan efter 18 spelade omgångar. Bakom jagade Djurgården/Älvsjö, Malmö och uppstickaren Linköping. Det hjälpte inte. När den 22:e och sista omgången är färdigspelad i eftermiddag kan mästarlaget Umeå IK ha spelat sin 46:e allsvenska match i rad utan en enda förlust.

Avståndet till tvåan Djurgården/Älvsjö är förkrossande 18 poäng.

Umeå är inte bara landets i särklass bästa klubblag - utan även Europas.

Underbart, menar några.

Förödande, säger andra:

"Umeå är för bra för sitt eget bästa, om det inte händer något så går damallsvenskan kvävningsdöden till mötes. Som damallsvenskan är upplagd i år så är det inte det minsta förvånande att publiksiffrorna faller", skriver Västerbottens-Kuriren.

ANNONS

När sedan klubbens fotbollsansvarige, Roland Arnqvist, själv påpekar om oron över att laget ska segra ihjäl sig och föreslår en totalrenovering av damallsvenskan är det kanske dags att lyssna.

Eller?

Att ett lag dominerar under en längre tid är inget unikt. I de större ligorna i Europa är det stort sett samma lag som finns med i guldstriden: Barcelona (Spanien), Arsenal, Manchester United och Chelsea (England), Inter, Juventus och Milan (Italien).

Inom svensk damfotboll har det sett ut på liknande sätt. Giganter som Öxabäck, Jitex och Malmö FF var under 20 år så överlägsna att ingen trodde att ytterligare lag skulle orka eller kunna blanda sig in i toppstriden.

Även då kritiserades damfotbollen för att vara tråkig och helt utan spänning.

Först ut att röra om var Älvsjö (numera Djurgården/Älvsjö) då laget mellan 1995-1999 tog hem samtliga SM-tecken. Den andra föreningen som bestämde sig för att långsiktigt arbeta sig uppåt var Umeå IK.

Att samma Umeå sex år senare skulle falla på sitt egna grepp som ett ointressant lag med miljontapp i publikintäkter fanns självklart inte med i beräkningarna.

Men utan Umeås framfart på den internationell arenan hade svensk damfotboll ald-rig lockat till sig utländska stjärnor från USA, Norge och Brasilien eller rankats som världens kanske bästa liga.

ANNONS

Att en förändring måste till är ändå uppenbart. Det har Roland Arnqvist rätt i. Dam-allsvenskan har till skillnad från herrarnas motsvarighet 2006 haft svårt att locka till sig uppmärksamhet.

Men det är knappast Umeå som ska stå för förändringsarbetet. De har redan krattat manegen.

Nu är det upp till andra att ta efter.

n Fotbollsgalan utan anfallaren Marta, som rankats bland världens tre bästa fotbollsspelare två år i rad, är svår att ta allvar.

n Inget ont om Martin Pringle, tränare i Göteborg. Kul för honom att vara nominerad som årets tränare. Men hur kan en femteplats i ingenmansland konkurrera ut Linköpings tränare Per-

Johan Karlsson, som tagit laget upp på pallen och i veckan vann finalen över Umeå i Svenska Cupen? &rtab;n

ANNONS