Skogens IF bildades 1922. Klubben har sedan dess varit en självklar del av Göteborgs fotbollskultur. Storhetstiden var på 40-talet då man en längre period huserade i landets nästa högsta serie. Men under 2000-talet har föreningen befunnit sig i ett sluttande plan.
Ordförande Erik Ewerlöf har de senaste åren gjort allt för att hålla uppe fotbollsverksamheten, men tvingades till slut inse att det var ohållbart.
– När vi hade avslutningsfest förra året kom det tio personer. Då blev det tydligt att intresset inte fanns, säger Erik.
Vi träffas i klubbstugan som föreningen själva byggde på 70-talet. Prisskåpet är fullt av pokaler, de flesta dammiga och från en svunnen tid. Erik Ewerlöf gjorde sitt bästa, men fick ge upp. Och trots att han själv bara är 30 år så har han hunnit skönja en förändring under sin tid i klubben.
– I början var det inget snack om att man hjälpte till vid olika aktiviteter och sånt. Nu är det inte så. För ett par år sedan la vi om taket och bad om hjälp från medlemmarna. Det var inte många som kom, kanske fem, sex stycken. Det är det som är det tråkigaste, att man inte ställer upp.
Ungdomsverksamheten dog ut kring 2005 sedan barnen valt andra klubbar i närområdet. Klubbar med bättre tillgång till konstgräs, eller naturgräs.
– Vi gjorde ett försök att få hit ungdomar 2012, satte upp flygblad och grejer. Det kom inte en enda. Utan ungdomar som fyller på går det inte.
A-laget har haft spelande tränare de senaste åren. Efter förra säsongen uttryckte flera spelare att man ville ha en "riktig" tränare, och en assisterande för att fortsätta. Men en sådan kostar pengar, även i division 6, med resebidrag och liknande, och då hade man varit tvungen att börja sälja lotter, och höja medlemsavgiften.
Det ville man inte. Så laget la ner. Tillfälligt, var det tänkt, men ett drygt halvår senare är det tveksamt om det någonsin kommer att spelas fotboll igen.
– Det är svårt i ideella föreningar att få folk engagerade. Jag hade hoppats på att det skulle dyka upp några eldsjälar i Majorna när det här kom ut, men det har det inte gjort, säger Erik.
Själv har han fått nog. Efter flera år som spelande ordförande, med ansvar för allt från spelarövergångar till klubbhus har han inte tid eller lust längre.
– Jag har alltid älskat att träna, men sista året var fotbollen bara tråkig. Jag hoppas att klubben lever vidare, men det får bli utan mig, säger han.
Hoppet om framtiden står nu till de enda som verkar ha tid att engagera sig: Skogens IF:s pensionärsförening. Om de tar över verksamheten och driften av klubbhuset kan föreningens anrika historia leva vidare.
Men någon fotboll lär inte spelas.
