Djurskyddsmyndighetens generaldirektör, det tidigare miljöpartispråkröret, Matz Hammarström, slåss med näbbar och klor för sitt fögderi (GP 19/4). Det är den Hammarström som själv föreslog myndigheten, drev kravet gentemot regeringen och till slut belönades för långvarigt regeringsstöd genom chefskapet för myndigheten.
Hammarström hävdar att de exempel som visar att djurskyddsmyndigheten lämnat sunt förnuft därhän inte stämmer. Hammarström skriver när det gäller de härdiga djuren på Revingehed - i ett försök att skyla över paragrafrytteriet - att det inte finns "något förbud mot att hålla boskap ute året om, så länge de har tillgång till skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats." Boskapen ska alltså kunna vara ute, men bara om de får en torr och ren liggplats och skyddas mot det väder och den vind som utevistelsen innebär! Alltså: inget förbud mot att hålla djuren ute, så länge de hålls inne ...
Hammarström menar också att jag inte kan skilja på djur som hålls av människan och vilda djur - som inte omfattas av djurskyddslagen. Jodå, den skillnaden har jag noterat. Min polemiska frågeställning om man i djurskyddsmyndighetens framtida Sverige ska få meta med mask och jaga älg hänger ihop med att myndigheten i hög utsträckning blivit en megafon för djurrätts-aktivister. Hos dessa finns kravet att också vilda djur ska in under djurskyddslagen. Frågan ligger alltså i tangentens riktning.
Drev djurrättsfrågor
Hammarström drev också under sin tid som språkrör djurrättsfrågor. I samband med mp:s kongress 2000 deklarerade han att "Vi måste bryta med den härskarmentalitet som ligger i humanismen ...//... Ur ekologiskt perspektiv är människor och djur lika mycket värda."
På en punkt ger jag Hammarström rätt. Vi stod bakom beslutet att inrätta myndigheten, men kritiserade att dess uppdrag blev för smalt. Vi skulle med facit i hand sagt ett tydligt nej. Vi ska självklart ha ett starkt djurskydd som en del i att ansvarigt förvalta djur och natur, men djurskyddet kan och bör - som tidigare - skötas av jordbruksverket.
Djurskyddsmyndigheten är också ett uttryck för den myndighetskultur vi fått där nya myndigheter skapas med smala uppdrag, som tidigare skötts väl av andra myndigheter, och där dessa myndigheter lägger allt mer resurser på opinionsbildning, samt försöker motivera sin egen existens genom spektakulära utspel. Den utvecklingen måste brytas.
Göran Hägglund