Ett indianskt talesätt hävdar att du inte vet något om en annan människa innan du har gått en sträcka i den personens skor. Jag tänker på det när jag tar del av föreställningen Det levda baklänges, som i veckan gästar Folkteatern. Här är det inte någon annans skor som åskådaren får provgå, däremot erbjuds en medmänniskas blick och ljuduppfattning. Med hjälp av virtual reality, närmare bestämt glasögon i 3D-teknik och hörlurar, får jag följa vad Marwan Arkawi, flykting från Syrien, upplever på sin väg till Sverige och i asylprocessen här.
Föreställningen är ett samarbete mellan den Stockholmsbaserade gruppen Osynliga teatern och Dramaten. Avsikten är att i teaterns form ge personlig kontakt med en människa som söker uppehållstillstånd, inte att göra en fallbeskrivning. Inspirationen har upphovsmännen och regissörerna Tomas Rajnai och Jens Nielsen hämtat från en artikel i tidskriften Gläntas migrationstema. Där beskriver Kristina Hultegård de speciella krav som myndigheterna ställer på den asylsökandes berättelse.
Rajnai och Nielsen översätter effektivt innehållet till en teatral situation byggd på intervjuer, såväl med människor som söker uppehållstillstånd som med jurister, tolkar och handläggare. Den smarta tekniken är väl avvägd och upprättar verklig kontakt med Marwan Arkawi och hans autentiska historia.
En människa på flykt befinner sig i en utsatt position. Till åskådarna överförs den känslan redan i förberedelserna. Jag tappar en del av kontrollen när vi förses med utrustningen och får tydliga förhållningsorder. Snart ser jag världen med flyktingens (glas)ögon. Den farofyllda färden slutar i ett kalt kontorsrum hos migrationsmyndigheten. Handläggaren ställer frågor med hjälp av en tolk och jag får order om vart jag ska rikta blicken. Maktordningen känns inpå huden.
De filmade upplevelserna utgör den ena delen av föreställningen. I den andra står Marwan Arkawi live på scenen. Befriade från glasögon och hörlurar samlas publiken – högst 18 personer – i en intimare sittning runt honom. Han bjuder på kaffe, lagat på sitt hemlands vis och öppnar för samtal och frågor. Framför allt är det Arkawis egen röst vi får höra. När han avslappnat och personligt berättar på sitt vis och i sin ordning skapar föreställningen konturer av en ung människas öde – i Syrien och i Sverige. Marwan Arkawi visar vad han packade i ryggsäcken när han gav sig av för att söka trygghet och ett nytt hem. Det levda baklänges är dialogteater som inbjuder till förtrolighet och lämnar starka avtryck.
