En grundregel för den som har en maktposition, eller snarare för oss alla: om du funderar på att göra något du för allt i världen inte vill ska komma ut – avstå.
Vet du att något är så fel att du känner att det inte tål att tittas på utifrån så är det med all säkerhet ingen bra sak att göra.
När kommunstyrelsens ordförande i Alingsås, Daniel Filipsson (M), vice ordföranden Simon Waern (S) och den kvinnliga Vänsterpolitikern går över alla gränser – på det sätt som tydligt framgår av GP:s avslöjande reportage – så är de helt medvetna om riskerna.
”Tänk om folk visste …”
”Det får inte komma ut” (följt av tre skrattgråt-emojis)
Allt är gjort med öppna ögon
Men trots att de visste att det skulle kunna krossa dem, så chattade de glatt vidare.
Det är inlägg efter inlägg om korkade partikamrater de vill knäcka eller som de bara ser som ”röstboskap”. Det är kommentarer om politiska motståndares kroppsform och kläder. Grova sexuella anspelningar om stadens tjänstepersoner.
Så: nu är det ute. Och det finns inget att skylla på. Allt är gjort med öppna ögon – och att de själva omedelbart insåg att de måste lämna sina poster är väl det enda som hedrar dem i den här historien.
Vad är det då som är så anmärkningsvärt? Jo, flera saker.
• Officiellt är Socialdemokraterna ett oppositionsparti i kommunen. Men i hemlighet samarbetar inte bara Daniel Filipsson och Simon Waern. De är tajtare än så. Och när de drog in Vänsterpartiets dåvarande gruppledare i trion var majoriteten säkrad. De kunde få igenom vad de ville. Utan att väljarna visste och utan att deras egna partikamrater visste. Så är verkligen inte tanken att det ska fungera i en demokrati.
Party för desperata singlar
• Politiker är också människor och det är naturligtvis gott och väl. Men att de två mäktigaste politikerna i Alingsås knappt kan formulera en färdig tanke innan tangatrosor, kvinnor utan bh och sexanspelningar tar över deras skalle är nedslående. Att styra kommunen verkar sekundärt. Livet i kommunhuset liknar snarare ett party för desperata singlar. Dygnet runt, hela veckan lång.
• Synen på andra partiers politiker och tjänstepersoner är helt bedrövlig. Kommundirektören beskrivs som för korrekt. Hon behöver brännvin för att släppa loss. Andra kläs av och sexualiseras i kommuntopparnas digitala drängstuga.
Bygger på förtroende
Kommunpolitik är på många sätt det finaste vi har. Den befolkas i första hand av fritidspolitiker som lever nära dem de representerar. Oftast är det folk som har gott om annat att göra, som ändå tar sig tid att göra en insats. För att kämpa för sådant de brinner för, men också för att se till att den kommunala servicen finns där för grannar och vänner.
Den kommunala demokratin är kanske inte hotad, men bra nära. Partierna har allt svårare att hitta företrädare. Färre blir medlemmar och ännu färre orkar och vill ta på sig förtroendeuppdrag.
Hela systemet bygger på ett förtroende som måste finnas i båda riktningarna. Partiernas representanter får vårt förtroende för att förvalta våra skattepengar på bästa sätt. Och politikerna måste visa att de förtjänar vårt förtroende, genom att fatta vettiga beslut och bete sig på ett rimligt sätt.
Skadar tilltron till politiken
Annars kan väljarna överge dem och vända sig till andra partier.
Men den möjligheten har toppolitikerna i Alingsås tagit ifrån dem. Här styr dolda oheliga allianser. Risken är att väljarna lämnas med känslan att det inte spelar någon roll vem man röstar på – alla är lika korrupta. Och med det urholkas förtroendet för politiker och partier. Tilltron till hela systemet sviktar.
Precis därför är detta så allvarligt.
