I det pågående sociala paradigmskiftet som pågår i Göteborg stad i allmänhet och i stadsdelen Örgryte/Härlanda i synnerhet är det flera saker som sticker ut.
Det handlar om volymer av sociala lägenheter som står tomma eftersom tidigare boende inte längre bedöms tillhöra socialtjänsten målgrupp. Och därför fått biståndet uppsagt med väntande hemlöshet som följd.
Samtidigt har tillströmning av nya behövande till lägenheterna avstannat. Ändrad bedömning, om än inte behov, gör att de inte längre tillhör målgruppen.
Lösningen för stadsdelen blir i stället att som panikåtgärd ta hem placeringar. Triumfatoriskt skickas det därför nu ut överklaganden som går den enskilde emot – och inte väl – ut av en arbetsledning som bevis på att avslag är det enda rätta. Faktum är att redan nu, innan alla ekonomiska panikåtgärder genomförts, ställs barnfamiljer på gatan.
Märk väl att detta pågår samtidigt som staten slösar tiotals miljarder på att subventionera det privata ägandet av bostäder genom ränteavdrag, rut och rot. Och berörd stadsdel strösslar med avgångsvederlag till stadsdelsdirektören och dyra konsultrapporter med innehåll värdigt en grundskoluppsats.
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
Är det ett sådant Sverige vi vill ha?
Socialsekreterare
Örgryte/Härlanda