Ett prydnadsföremål, en dumbom utan egna åsikter. Det är definitionen av det franska ordet "potiche", och titeln på Francois Ozons nya film - en färgsprakade 70-talskomedi med Catherine Deneuve i huvudrollen.
Det började med Deneuve. För tio år sedan gjorde Francois Ozon filmen "8 kvinnor" med åtta firade franska skådespelerskor. En av dem var stjärnan, myten, ikonen Catherine Deneuve. Sedan dess har han längtat efter att göra en film där hon kunde få härska i ensamt majestät.
"Potiche - en fransk troféfru" handlar om Suzanne, som lever i skuggan av sin odräglige man (Fabrice Luchini). Han driver en paraplyfabrik och bedrar henne med sin sekreterare, medan Suzanne själv lever ett innehållslöst liv med joggingrundor och hembestyr. Men så blir maken kidnappad av missnöjda fabriksarbetare, och Suzannes ledarskapsegenskaper sätts på prov.
Den sagoskimrande 70-talsmiljön, med Farah Fawcett-frisyrer och långa skjortsnibbar, hämtade Ozon ur sina egna barndomsminnen. På det politiska planet finns det paralleller till dagens franska machokultur och Ségolène Royals presidentkampanj 2007.
I USA är Francois Ozon känd för sina (åtminstone i amerikanska ögon) sexuellt frispråkiga filmer. "Potiche" är inget undantag, här berättas muntert om Suzannes sexuella eskapader under de tidiga åren av hennes äktenskap.
Ett av föremålen för hennes lustar är den lokale kommunistledaren Maurice Babin. De hade en affär i ungdomen, och möts på nytt när kalabaliken utbryter på fabriken. För Ozon var Gérard Depardieu ett självklart val för rollen som Babin.
Född: 1967 i Paris
Familj: Mor, far och två syskon. Alla fyra medverkade i Ozons kortfilm "Photo de famille" från 1988, en svart komedi om hur brodern Guillaume mördar resten av familjen.
Utbildning: Studerade regi på den franska filmskolan La Fémis.
Senast sedda film: "Tree of life". "Jag gillade biten om familjen på 50-talet, men det där med skapelsen och Gud var inte min kopp te. På franska säger vi om folk som gör underliga saker att "han har rökt mattan" - så kändes det, och det funkade inte på mig.
Filmer (i urval): "Sitcom" (1998), "Under sanden" (2000), "8 kvinnor" (2001), "Swimmingpool" (2003), "Kärlek tur & retur" (2004), "Tiden som finns kvar" (2005), "Hennes envisa hjärta" (2007), "Ricky" (2009).
Aktuell: Med komedin "Potiche - en fransk troféfru" med Catherine Deneuve och Gérard Depardieu.
Nästa projekt: I sommar spelar han in en ny film med Fabrice Luchini, som spelar den dominante maken i "Potiche.".
Ordet "potiche":
"Dels är det en sorts dekorativ vas som man ställer på en hylla eller på spiselkransen. Den andra betydelsen är en kvinna som står i skuggan av sin man. En sorts troféfru. Hon är bara till för dekoration, har ingenting att säga, hon är bara en dumbom i skuggan av sin man. Det är väldigt elakt att beskriva någon så."
Kön och makt:
"Jag tror att män ofta vill ha makt för egen del, medan kvinnor vill ha makt för att försvara andra, de är mer moderliga och mer givande. Jag tror inte att kvinnor är så intresserade av makt, de vill ha makt för att kunna förändra medan män är intresserade av att ha makt, helt enkelt."
Sin publik:
"Jag frågar mig inte om mina filmer är för kvinnor, för män eller för hundar. Jag blev väldigt förvånad när "8 kvinnor" blev en kultfilm bland unga flickor, men de såg den som ett slags dockskåpslek. Man vet aldrig vem som ska vilja se ens film, vem man kommer att beröra - det är alltid en överraskning."
