Vi pratar koder i Sverige. Du vet det, du kan det, men det är så djupt inrotat i vår kultur, att vi aldrig ens reflekterar över det. Just nu, under sommaren, kan vi det som ett rinnande vatten. Testa dig själv: Vilken vecka är det? Kommer du inte på det direkt, så ge dig några sekunder. Snart inser du att du ansökt om semester utifrån veckonummer, att du säkert vet hur många veckor du har kvar, eller vilken vecka du bokat en utlandsresa. Vet du inte, tillhör du samhällets förlorade, ignorerad och klappad på huvudet under varje planeringsmöte. Beteendet är närmast unikt. Inget annat land i världen är så besatta av veckonummer. Men vi. Vi svenskar använder dem som kartor över våra liv. Datum är sekundära, flera av oss vet inte ens datumet för när vi börjar eller slutar semestern - bara vecka. Det märkliga är att räknesättet inte effektiviserar något annat, vi har bara adderat ytterligare en räknemall ovanpå den gregorianska kalendern. Som om månader och dagar inte var tillräckliga. Rent objektivt är ju det lika logiskt som att börja räkna antalet dagar på ett år? Säga “ska vi ses dag 132” likväl som “måndag vecka 13?”.
För de flesta utanför norden är det obegripligt. De som gästar oss förstår inte ens referensen när vi börjar prata om “week 32”. Och vi svenskar kan i vår tur inte ens köpa engelska almanackor, eftersom de saknar veckonummer. En kalender utan veckor skulle göra oss nollställda, exkluderade i skolsystemet, där allt informeras i veckor, eller när jobbet undrar om det går bra med ett möte “tisdag vecka 47”. Till och med våra smarta telefoner tycker veckor är dumt. Länge fick vi manuellt lägga in funktioner får att få in veckonummer i våra kalendrar, eftersom vår fallenhet helt enkelt är obegriplig för det globala samfundet.
Detta till trots finns det faktiskt finns en internationell organisation som försökt standardisera veckonummer. Det är ISO (International organization for standardisation) som 1972 stiftade standarden ISO 8601, som bland annat bestämmer hur datum ska skrivas (År, månad, datum). Standarden bestämde också när vi ska börja räkna veckan: På måndagar och årets första vecka är den som har minst fyra av årets dagar i sig. Det vill säga: Är 1 januari en torsdag, är det också formellt årets första vecka, trots att den är halv. I Sverige (och några av våra grannländer) tolkade vi direkt standardiseringen som lag, uppfattat det som religion, att kalendrar och tankesätt måste läggas om - allt ska räknas i veckor.
Ja, jo, jag kan se nyttan, jag räknar själv veckor. Men det säger så mycket om Sverige, att vi tagit ett system som isolerar oss från resten av världen, för att en standard säger så.
