Mitt första besök på Hulebäcksgymnasiet var smått chockartat. Jag bodde i Angered och hade inte riktigt insett hur långt det var till min nya skola i Mölnlycke.
Avståndet gjorde också att stora delar av min klass – andra kom från Kungälv och Torslanda – valde bort att åka flak när vi tog studenten.
Spola fram nästan två decennier och flaken gör comeback efter att ha varit bannlysta under coronapandemin. Nu struntar Hulebäcksstudenterna i avstånd – och vi får dessutom åka med.
Håkan Hellström då och nu
Håkan Hellströms passande rader om att ”din tid kommer” dånar över utspringet. Själv såg jag honom uppträda för första gången i gympasalen ett stenkast bort.
Till slut har alla snart-inte-tonåringar-längre tagit sig till lastbilskolonnen som ska köra dem in till Göteborg. Min Håkan-nostalgi byts mot fnitter i en för dagen typisk känsloväxling. ”NA19A vill tacka Pärs barn för alla inställda lektioner” står det på en banderoll.
En ballong formad som en tummen upp-emoji svävar mot himlen, som är betydligt blåare än prognoserna sa. Jag tänker på att vi fick nöja oss med ett kolon och en halv parentes för att illustrera känslor i text :)
Studentflak får färdas i högst 20 kilometer i timmen och inte på motorvägar, så vägen till Göteborg går via Pixbo och Mölndal.
Killar som can be your woman
”På tre år har vi aldrig stått såhär nära varandra”, konstaterar en annan banderoll. Clara Frisk säger att hennes klass blivit som en familj.
– Vi har haft så jävla bra sammanhållning, gapar hon över musiken.
I villaträdgårdarna vinkar familjer och stämningen ombord är stundtals euforisk, aldrig sämre än salig. Doja Cat strömmar ur högtalarna och jag funderar på om killar året jag tog studenten hade skrålat ”I can be your woman” lika obekymrat.
När en dryg halvtimma passerat slår det mig att de sprudlande nittiotalisterna knappt tittat på sina mobiltelefoner. Sedan slår det mig att de inte är nittiotalister utan födda på 00-talet. Ett annat millennium.
Tja, tur är väl det. Generationer som inte regelbundet dokumenterat sitt liv i sociala medier hade nog inte släpp ombord ett journalistteam.
Vid Kvarnbyn dundrar klassikern "Satisfaction” igång och studenternas hoppande får GP:s 50-kilosfotograf att studsa runt okontrollerat. Hon gapskrattar och jag avundas ungdomens obekymrade förhållande till sina trumhinnor.
Älskade av nästan alla
Och där någonstans undanröjs alla tvivel kring studentflakens existensberättigande. Det är en bekymmersfri dag full av dans och vänner – och omvärldens kärlek! Överallt möts kolonnen av tutande bilar och hyllande människor som ler och applåderar.
Vid Liseberg vevar en byggarbetare sin neongula väst över huvudet. Därefter vinkar en barnfamilj så engagerat att man skulle kunna tro de misstagit oss för jultomtens släde. En kille i beige kostym tar en selfie med flaket i bakgrunden.
Längst fram blåser någon såpbubblor.
Till slut når ekipagen Heden och ungdomarna väller av sina flak. Overaller åker av och det går upp för mig att de burits för att skydda kvällens feststass. Den är inte så dum ändå, den här generation Z.
Tycker du att studentflak är högljudda, störiga trafikproppar som borde bannlysas? Då har du nog aldrig varit ombord på ett.
– Vi hade ju verkligen tur som fick en vanlig student och åka flak. Att lämna klassen är ingenting jag sett fram emot, men jag vet också att de flesta kommer att hålla kontakten, säger Wilmer Ivarsson.
– Men ikväll tänker jag inte alls på framtiden. Ikväll tänker jag bara på nuet.
LÄS MER:Åsnan Smasher överraskade Evelina på studenten
LÄS MER:Här gratulerar Håkan Hellström studenter i videohälsning
