Det var Oscars födelsedag, men något firande hann det aldrig bli denna omskakande novemberdag förra året. Tre månader senare tittar Oscar upp från sitt lego i vardagsrummet, och pekar på bilderna de tog av hans illa tilltygade finger, skriver Hallands Nyheter.
– Kolla där. Det var jättemycket blod. Och det gjorde ont, säger han till tidningen.
Det var på eftermiddagen den 5 november som 6-årige Oscar klämde sitt finger ordentligt i en dörr på skolan, och fick åka ambulans till akuten i Varberg.
Oscar var stressad redan från start. Två månader tidigare hade han skurit sig illa, och utvecklat en stark rädsla för blod. Därför ville mamma Karin Olsson att han skulle få sövas innan fingret syddes, men det blev ett blankt nej.
Eftersom akutens vårdplatser för barn har stängts fanns ingen möjlighet att lägga in Oscar i Varberg.
– Och de sa att barnakuten i Halmstad hade för mycket att göra, säger hon.
Istället ville läkaren ge lokal- bedövning och sy. Men det som skulle vara ett enkelt ingrepp blev ett utdraget förlopp på flera timmar, eftersom de smärtstillande och lugnande medlen inte hade effekt.
– De gav dos efter dos, men inget hjälpte. Till slut sa de att han hade fått samma dosering som en vuxen.
Karin uppfattar att personalen verkade stressad över situationen, och inte klarade att lugna sonen.
Oscar blödde mer och mer, och blev allt mer uppjagad.
– Blodet droppade på golvet. Det såg ut som ett slaktbord och var väldigt traumatiskt för honom. Han skrek och var alldeles genomsvettig. Vid halv nio sa jag att det fick vara nog. Då hade vi varit där i nästan fem timmar, säger hon.
Karin krävde att Oscar skulle få åka till Halmstad för att sövas. De fick besked att Halmstad nu kunde ta emot - men bara om de kom direkt. Att vänta på transport skulle ta för lång tid, så Karin fick själv köra Oskar de sju milen söderut.
– Då var han så yr och illamående av alla mediciner att han inte kunde gå själv, och han kräktes flera gånger i bilen, säger Karin.
På barnakuten i Halmstad kunde Oscar äntligen få narkos så att fingret kunde sys. Här rådde ett helt annat lugn än på akuten i Varberg, och de blev väl mottagna av personal van att hantera barn.
Karin har valt att anmäla upplevelsen på Varbergsakuten till IVO, som ännu inte har fattat beslut.
Hon ser stängningen av barn- akutens vårdplatser i Varberg som ett stort problem.
– När de specialister som behövs för att ta hand om barn inte finns kvar kan det bli såhär. Man kan inte behandla ett barn som en vuxen.
– Jag vill inte anklaga de som jobbar och sliter på akuten, men de behöver en bättre arbetsmiljö. Framför allt behövs barnplatser i Varberg, och personal med kompetens att möta just barn, säger hon.
Markus Lingman, områdeschef för akutkliniken, kan inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger att anmälan skedde i en omställningsperiod när akutens barnplatser precis hade avvecklats.
– Det var säkert så att rutinerna inte var intrimmade då. Att vi behöver fortsätta förstärka barnkompetensen på akuten är uppenbart, vi är inte i mål med den nivå vi vill ha, säger han.
Enligt Lingman försöker akuten rekrytera fler barnsjuksköterskor, och befintlig personal får internutbildning. Dessutom erbjuds akutens sjuksköterskor att vidareutbilda sig till barnspecialistsjuksköterskor, på betald arbetstid.
Han framhåller att sjukhuset aldrig ställer in en akut operation på grund platsbrist, eller villkorar vård utifrån när den ska ske.
– Antalet barn som sökte till Varbergsakuten ökade med 600 förra året, så många tycker uppenbarligen att de får ett bra bemötande.
• • •
FAKTA: BARNPLATSERNA I VARBERG
Varbergsakutens fyra vårdplatser för barn avvecklades under hösten, efter ett kritiserat beslut av politikerna i driftnämnden. Det innebär att barn fortfarande kan tas emot akut i Varberg, men måste transporteras till Halmstad om de behöver läggas in eller övervakas.
Stängningen gjorde att de flesta barnsjuksköterskorna försvann till andra jobb, vilket innebär att akuten inte alltid är bemannad av personal med specialistkompetens för att möta barn.
