Det var den 31 december 2019 som WHO fick information från Kina om att ett nytt virus som kunde orsaka allvarlig lunginflammation härjade i Wuhan i Hubeiprovinsen. Sedan dess har smittan spridits över världen och land efter land har infört allt hårdare restriktioner för att bromsa smittspridningen. Enligt en sammanställning brittiska BBC gjorde tidigare i veckan är Sverige och Vitryssland de enda länderna i Europa som inte har vad BBC kallar en "lockdown", nedstängning.
I andra delar av världen är mönstret liknande. I Asien har en handfull länder mindre nästan alla länder tuffa restriktioner, i Nord- och Sydamerika är det endast Nicaragua som är på svensk nivå. Även i Afrika, där smittspridningen kom igång senare, har allt fler länder börjat stänga ned.
Kan vara nedbrytande
Pär-Anders Granhag, professor i psykologi, befinner sig sedan fyra veckor tillbaka i en självvald isolering i sin stuga.
– Jag är inte mitt i en riskgrupp, men en läkare jag talat med tycker att det är bra om jag inte får det, så jag har hållit mig i en stuga på landet, säger han.
Han säger att han är lite van vid den typen av isolering sedan tidigare, när han suttit i stugan och skrivit, så han tycker att han är ganska väl rustad för den här situationen. Men annars kan social isolering vara väldigt nedbrytande.
– Människan är en social varelse. När man är helt utan mänsklig kontakt så tar det inte så lång tid innan människor bryts ned, det har man studerat ganska mycket inom psykologin. Men det är inte riktigt det vi har att hantera här, säger han.
Skype ingen riktigt kontakt
I och med tekniska hjälpmedel, telefoner och datorer, så kan vi hålla kontakten med varandra och slippa de mest kritiska momenten som isolering vanligtvis innebär.
– Det finns de som är kritiska till Skype och liknande och tycker att är blir väldigt opersonligt. Men just i det här läget kan det finnas något positivt i att vi vant oss att vara ensamma hemma, men ändå inte ensamma, säger Pär-Anders Granhag.
Finns det positiva sidor av den isolering många befinner sig i nu?
– Det tror jag. Och det är intressant att se vad människor gör med sin tid. En del har kanske svårt att få tiden att gå, andra tycker att de hinner göra sådant de inte hunnit tidigare. Läsa böcker, se filmer, umgås med dem man har omkring sig.
Till en början finns det kanske mycket man vill hinna med, men när det lagt sig kan man plötsligt öppna upp för annat som man kanske inte tänkt sig.
– Det ger tillfälle att reflektera över vad man gör av sin tid. Jag tror att många släpper in den typen av tankar och det kan vara positivt.
