Stridens damm har lagt sig, uppröjningsarbetet har tagit vid, och verkligheten sjunker in.
Allt fler filmer och bilder från stormningen av Kapitolium sipprar ut, många vittnande om en enorm aggressivitet hos Trumpanhängare som övermannade den underdimensionerade polisstyrkan och trängde in i den amerikanska demokratins hjärta.
En del av de som deltog ser ut att ha varit mer förberedda på våld än andra.
Det är fortfarande oklart hur många de var och om de var organiserade eller samordnade med varandra. Men bland annat bilder som visar män i militär utstyrsel, åtminstone en av dem försedd med särskilda buntband som fungerar som handfängsel, har väckt farhågor om att det fanns planer på långt värre brott än intrång och förstörelse.
Besinningslöst raseri
Andra bilder visar flera personer som släpar en värnlös polisman längs marken medan en av dem i besinningslöst raseri matar slag med en flaggstång.
Vissa av dem som deltog i stormningen bar skjutvapen. Därutöver har två rörbomber hittats, vid Republikanernas och Demokraternas respektive partihögkvarter. Och två kvarter från kongressen parkerades en pickup som innehöll både vapen och ett tiotal hemgjorda sprängladdningar.
– En del bedömare har pratat om mjukisbrallor och ditten och datten. Det är trams. Vissa av de människor som kom till parlamentet var väldigt väl förberedda på att begå grova brott, inklusive mord, säger Hans Brun, som är senior analytiker på företaget Secana och tidigare på Försvarshögskolan.
"Oerhört våldsamt"
Fem personer miste livet under onsdagens attack, däribland en polis som misshandlades med en brandsläckare och senare dog på sjukhus.
Den dynamik som uppstår i alla folkmassor gör att även den som inte hade för avsikt att begå brott kan lockas att ta till våld, enligt Brun.
– Folk dras med och det blir en oerhört våldsam stämning. Det är en lynchmobb vi ser. Jag kan tycka att det är ett under att inte fler personer dödades, med den här nivån av aggression, säger han.
Många ställer sig nu frågan hur parlamentet i världens mäktigaste demokrati kan ha varit så sårbart just denna dag, då Joe Bidens valseger slutgiltigt skulle godkännas av de folkvalda, trots den uppenbara hotbilden. Även kontrasten mot de enorma polisinsatserna under Black lives matter-demonstrationerna i somras har lett till skarp kritik mot beslutsfattarna på ansvariga myndigheter.
Brist på samordning
Just de många olika säkerhetsstyrkorna och bristen på fungerande samordning dem emellan är en del av förklaringen till det polisiära haveriet, tror Brun.
– Det tog alldeles för lång tid. I Sverige är beslutsprocessen mycket snabbare, eftersom vi har en ansvarig polismyndighet. Här är det en uppsjö lokala och federala myndigheter som ska samordna, och det är alltid svårt, säger han.
– Jag ser två tänkbara scenarier: Antingen fanns det ont uppsåt någonstans, eller så är det så att man har varit orolig att visa för mycket handlingskraft efter sommarens Black lives matter-demonstrationer.
TT: När poliserna i första ledet insåg att de inte längre kunde hindra folkmassan från att ta sig in i kongressbyggnaden – borde de ha skjutit?
– Det är en bra fråga. Utifrån det vi vet nu tycker jag att polisen gjorde det bästa utifrån en hopplös situation. Nu sparade man det dödliga våldet till det bittra slutet, och i ett sådant läge (om angriparna hade nått fram till kongressledamöter, reds anm) hade de antagligen skjutit. Men öppnar man eld för tidigt kan det mycket väl leda till att den andra sidan också plockar fram sina skjutvapen.
Demokratifientlig utveckling
Trots att den politiska situationen i Sverige är helt annorlunda än i USA vill Hans Brun höja ett varningens finger för en tendens som han tycker kan skönjas även här.
– Det finns en hårdför klick av liknande aktivister i Sverige. Den är inte speciellt stor, men den finns. Grundproblemet är detsamma, att vi har folk som blir allt mer negativt inställda till parlamentarisk demokrati. Det är det det här handlar om.
Pontus Ahlkvist/TT