De amerikanska forskarna bakom rapporten "The Israel Lobby and US Foreign Policy" - John Mearsheimer, professor i politisk vetenskap vid University of Chicago och Stephen Walt, dekan och professor i internationella relationer vid John F Kennedy School of Government vid Harvard University - har gjort en analys av de israeliska påtryckningsgrupperna i USA och funnit att inga andra grupper har lyckats så bra i sina ambitioner.
Sedan sexdagarskriget 1967 står USA:s förhållande till Israel i centrum för Vita husets mellanösternpolitik och "kombinationen av orubbligt stöd till Israel och samtidiga ansträngningar att sprida 'demokrati' i hela regionen har jagat upp arabisk och islamsk opinion och satt inte bara USA:s, utan också större delen av den övriga världens säkerhet på spel", skriver de två.
- Denna situation har ingen motsvarighet i USA:s politiska historia.
Mearsheimer/Walt anser att påtryckningarna från den pro-israeliska lobbyn - däribland kretsen kring president George W Bush med bland andra Donald Rumsfeld, Richard Perle, Douglas Feith, Paul Wolfowitz och USA:s FN-ambassadör John Bolton - inte var enda faktorn bakom anfallet mot Irak i mars 2003, men en viktig sådan.
- Vissa amerikaner tror att detta var ett krig om oljan, men det finns knappast några direkta bevis som stödjer detta påstående. Istället motiverades kriget till stor del av en önskan att öka säkerheten för Israel.
Enligt Philip Zelikow - före detta medlem av presidentens utrikesråd, chef för 11 september-kommissionen, i dag rådgivare hos utrikesminister Condoleezza Rice - var det "verkliga hotet" från Irak inte ett hot mot USA. Istället fanns ett "outtalat hot"..."hotet mot Israel", sade Zelikow i en föreläsning på Virginias universitet i september 2002. "USA:s regering" tillade Zelikow, "vill inte stödja sin retorik alltför mycket på detta, eftersom det inte är populärt att sälja in".
Mearsheimer/Walt noterar att den 16 augusti 2002, elva dagar innan Dick Cheney sparkade igång sin krigskampanj med ett fränt tal inför krigsveteraner, rapporterade Washington Post att 'Israel drev på amerikanska tjänstemän att inte dröja med en militär attack mot Iraks Saddam Hussein" och premiärminister Ariel Sharon sade att den strategiska samordningen mellan Israel och USA hade nått "oanade dimensioner".
Sedan oktoberkriget 1973 har USA:s regeringar - republikaner som demokrater - försett Israel med ett ekonomiskt och diplomatiskt stöd som aldrig tidigare givits något annat land, skriver Mearsheimer/Walt, och ger en detaljerad bild av detta stöd, i dollar, militär upprustning och diplomati i form av veton i FN mot Israel-kritiska resolutioner.
De ställer frågan:
- Varför har USA varit villigt att åsidosätta sin egen och många av sina allierades säkerhet, för att flytta fram en annan stats intressen?
En stor del av svaret finns, enligt Mearsheimer/Walt, i den "oemotsagda kraft" som finns i "The Israel Lobby", en "lös koalition av inflytelserika individer och organisationer som aktivt arbetar för att styra USA:s utrikespolitik i en pro-israelisk riktning".
I rapporten ges exempel på att omfattande protestkampanjer från The Lobby fått Bush-administrationen att ändra beslut rörande Israel; bland annat kravet i september 2001 på återhållsamhet i de ockuperade territorierna och kravet på att avbryta den militära attacken mot palestinska områden på Västbanken i april 2002.
-Israel porträtteras oftast som David ställd inför Goliat, men det omvända ligger närmare sanningen, skriver Mearsheimer/Walt.
- I dag är Israel den starkaste militärmakten i Mellanöstern. Dess konventionella styrkor är överlägset större än grannländernas och det är den enda staten i regionen med kärnvapen.
Och när pro-israeliska personer blir pressade i sakfrågor, anklagar de kritikerna för "ny-antisemitism" och punkterar effektivt en saklig debatt, skriver Mearsheimer/Walt:
- Kritiserar du Israels politik är du, per definition, en anti-semit.
De två forskarna menar att "västliga kritiker av Israel ifrågasätter knappast någonsin landets rätt att existera. De ifrågasätter landets uppförande gentemot palestinierna, vilket även israeler gör, eftersom de avviker från allmänt accepterade uppfattningar om mänskliga rättigheter, internationell lagstiftning och principer om nationellt självbestämmande".
Rapporten har, precis som författarna förutsett, bemötts med hård kritik från det pro-israeliska lägret.
Den kände pro-israeliska juridikprofessorn Alan M. Dershowitz säger till medier att rapporten är "ensidig", "återanvänt avfall", skriven av "lögnare" och "bigotter".
Länkar till hela rapporten, professor Alan Dershowitzs kommentar samt AIPAC längst upp till höger på denna sida.
