Till slut kunde FN:s säkerhetsråd natten till i går enas om att sända en fredsstyrka på upp till 26 000 personer till sudanesiska Darfurregionen. Men det har varit en segdragen process. Fler än 200 000 beräknas ha mördats under konflikten. Halva Göteborg. Och två miljoner har drivits på flykt.
- Trots uttalanden om att man väntade för länge i Rwanda och Kosovo så har man hittills inte ingripit i Sudan. Konstigt nog. Det kommer eftervärlden att kritisera, säger Per Broström, folkrättsjurist på Försvarshögskolan, till GP.
Kan inte enas om definition
Säkerhetsrådet har inte kunnat enas om hur Darfur-krisen ska definieras, som etnisk rensning, massmord eller folkmord.
- USA var snabba med att betrakta det som folkmord, andra stater har sagt det inofficiellt, men officiellt aktade de sig för att använda begreppet, säger Per Broström.
Om händelserna definieras som folkmord måste FN ingripa, enligt folkrätten. Framför allt har Kina anklagats för passivitet eller öppet motstånd i FN:s säkerhetsråd. Kina är den sudanesiska oljeindustrins viktigaste kund. Därför har ord som inbördeskrig eller brott mot mänskligheten hellre använts. Och då kan man hänvisa till regeln att en stat inte får lägga sig i en annan stats inre angelägenheter.
- Jag ska inte säga att det är en smaksak, det låter slarvigt. Men skillnaden är inte så stor i praktiken. Det kan vara bekvämare att använda ord som brott mot mänskligheten, för folkmord är mer avgränsat och kan vara svårare att leda i bevis, säger Per Broström.
I Darfur valde FN att vänta på att Sudan skulle gå med på att släppa in FN-styrkan. Om de valt begreppet folkmord hade FN kunnat ingripa militärt utan tillåtelse från det enskilda landet. Dock krävs beslut från säkerhetsrådet.
- Att ingripa mot landets vilja är inte prövat i domstol. Amerikanerna och britterna gjorde det i norra Irak på 90-talet utan säkerhetsrådsbeslut. Men det godtogs sedan. Och när alliansen försökte stoppa det som hände i Kosovo anmälde Serbien det till FN-domstolen i Haag, men de drog tillbaka sin anmälan. Tyvärr fick domstolen aldrig uttala sig, säger Per Broström.
Han hävdar att detta var början på något nytt, att man kunde ingripa för att skydda människor, utan säkerhetsrådets godkännande.
Men i stället för att påstå att ett land begår övergrepp på sin befolkning försöker man numera vända på synsättet.
- Man säger hellre att staten har ansvaret för att skydda civilbefolkningen. Men om landet inte har förmåga att göra det så ska omvärlden inte kunna ducka och säga att det är landets inre angelägenheter.
Rwanda och Bosnien
Omvärlden har dock tagit lärdomar av händelserna i Rwanda och Bosnien. Det anser i alla fall professor Wilhelm Agrell vid Lunds universitet.
- Det är lockande att vara gnällspik, men i dag har vi rättsliga instanser. Den permanenta brottmålsdomstolen fanns inte när Jugoslavienkrigen började. Det är största steget sedan Nürnberg, säger Wilhelm Agrell till GP.
Om omvärlden lärt sig ingripa snabbare ser han två motsatta trender.
- Man har insett att det kostar politiskt och militärt om man inte ingriper. Men man har också lärt sig av Kosovo att man kan bli sittande med en lokal konflikt på halsen för evigt. Irak är ett exempel i större skala. Det avskräcker, säger Wilhelm Agrell.
Han tror att det kan vara en av anledningarna till varför stormakterna dragit sig för att agera i Sudan.
- De ser problemen torna upp sig att man kan bli indragen i en stor centralafrikansk konflikt. Det går inte bara att ta väck förövare och sedan lämna området.
Han är också kritisk till FN-styrkans mandat i Darfur.
- I mandatet ingår inte att avväpna milisgrupper. Det var den kritiska punkten för Rwandastyrkorna också. Och även i Sudan är styrkan liten och de militära resurserna små. Det är ett orosmoln.
Folkmord och etnisk rensning
Folkmordsbegreppet kom till 1948 för att förintelsen inte skulle kunna upprepas. I FN:s folkmordskonvention inkluderas bara grupper som delas in efter nationalitet, etnicitet eller religion. Om övergrepp däremot skett på en blandad grupp kallas det inte längre folkmord, enligt folkrätten.
Brott mot mänskligheten är inte avgränsat på samma sätt och därmed inte lika tufft begrepp som folkmord och det innebär inget krav på omvärlden att ingripa.
Etnisk rensning används mer som ett sätt att beskriva ett skeende, men är inget folkrättsbrott. Visserligen kan gärningarna betraktas som brott eftersom det ofta handlar om massmord, tortyr, misshandel och fördrivning, men det ger ingen skyldighet för omvärlden att ingripa.
